Sanna mina ord.

Flytt.

2011-08-08T21:38:00.002+02:00

Jag flyttar. Med bloggen alltså.

Välkommen att följa med mig till den nya adressen:

http://sanna0minaord.wordpress.com

Ses där!

Total urballning.

2011-08-05T23:27:00.002+02:00

Så min blogg har ballt ur. Det fanns ju grejer där på sidan förut (som av någon anledning har behagat att förflytta sig längst ner på sidan.). Vet någon hur man fixar sånt här? Enligt min redigeringssida borde allt ligga på sin plats... Suck.

New York.

2011-08-05T12:09:00.004+02:00

Vi hade egentligen tänkt att tillbringa den sista helgen i St Augustine (en populär semesterort på Floridas östkust) men Bror K blev inkallad till New York som jourhavande reservpilot. (Det betydde att han var tvungen att vara tillgänglig i NY ifall de skulle behöva en inhoppare.) Det innebar att vi fick en "gratishelg" i Det Stora Äpplet.

Inte alls dumt, tyckte jag som älskar New York.

Vi åt middag i Little Italy och lyssnade på jazz i The Village.

På söndagen blev Bror K inringd och jag och A gick på musikal. Först fick vi dock springa runt på Brodway för att hitta biljetter -för det är inte det lättaste när man inte har bokat i förväg- men till slut fick vi tag på två platser till Spiderman. Till vår stora häpnad fann vi oss själva på den första raden och befann oss således på spottavstånd från skådespelrna. (De spottar mycket när de pratar och sjunger. Typ "Pppeter (spott) Pppparker (spott)".) Föreställningen kan rekommenderas; effekterna var fenomenala.

Innan vi åkte tillbaka till Orlando hann jag sitta ner en stund och glo på folk i Bryant Park. Ja, det var en riktigt trevlig helg.

Cocoa Village.

2011-08-05T11:58:00.004+02:00

En dag tog vi en tur till mysiga Cocoa Village. Där fanns det en hel del loppisar och antikaffärer.

Jag hittade världens bästa handväska!

Flytta hit kanske? Duger åt mig.

Floridaliv.

2011-07-25T02:19:00.003+02:00

En liten update fran Florida!

Orkar inte skriva sa mycket sa bilderna far tala for sig sjalva. Vi har inte gjort sa jattemycket egentligen, bara atit gott och relaxat vid poolen eller pa stranden. Men det ar ju det som ar poangen med semester.

Semester-Sanna

2011-07-16T17:06:00.003+02:00

Äntligen är den här, semstern. De senaste veckorna har rusat förbi i rasande takt, och eftersom att jag har haft så fullt upp med jobbet har jag inte hunnit/orkat tänka på den annalkande ledigheten. Och nu är den plötsligt här.

På agendan för idag hade jag städning, packning och vila. Det har nog mest blivit vila hittills; en helt sjuk trötthet kom över mig när jag försökte välja resekläder. Hoppas att jag inte drabbas av någon förkylning nu, som jag brukar på min semester, för det har jag sannerligen inte tid med. Jag åker på måndag och innan det ska jag ha hunnit träffa lite familj, vänner och arbetskamrater.

Det blir nog inte mycket bloggande innan resan, så nästa inlägg kommer förmodligen från andra sidan av Atlanten. Om jag nu hinner/orkar blogga därfrån. Hej med er!

Luggens återkomst.

2011-07-11T17:14:00.004+02:00

För nästan 25 är sedan började luggen någonstans mitt på huvudet.

Under åren som följde fick luggen utvecklas (snelugg, lång lugg, kort lugg, lång lugg, kort lugg, lugg i ögonen, sidbena, lång lugg, kort lugg... ja något sådant.) och nu är den tillbaka. Behold:

Frisör-Linda på Salong Svea är så duktig. Hon klipper alltid så som jag har tänkt mig, även om jag aldrig riktigt kan förklara vad jag är ute efter. Jag misstänker att hon kan läsa tankar. Sen är hon väldigt trevlig också.

Tiden, var tar du vägen?

2011-07-08T12:02:00.004+02:00

Shit pommes frites! Jag åker ju till USA om en dryg vecka! Jag hänger inte riktigt med i svängarna här. Det finns ju en hel del att fixa och greja inför resan och jag vet inte hur jag ska få tiden att räcka till. Nåja, det viktigaste är väl att jag packar en väska, gräver fram passet och biljetterna och växlar lite pengar.

Denna gång flyger jag till New York via Island och det betyder att jag får flyga den sista biten mellan NY och Orlando med Bror K:s flygbolag. Det finns onekligen vissa fördelar med att ha en flygkapten som bror, för han kan ju fixa fram lite gratisbiljetter. Nackdelen med arragemanget är dock att man flyger stand-by och att tiderna med Islandsflyget och Orlandoflyget inte riktigt klaffar med varandra. Risken finns att jag får stanna en natt i New York. (Då blir det nog ett hotell vid flygplatsen och inte nåt trevligt på Manhattan, tyvärr.)

Så tack vare resan potentiella småkrångel, tänkte jag att det vore smidigast om jag har en enda väska som jag kan ha med som handbaggage mellan NY och ORL (på brorsans flygbolag får man ha lite större handbaggage än man får i Europa) och det betyder att jag någon dag måste hänge mig helt åt packadets ädla konst. Att få med hela necessären i en 1-liters plastpåse är en utmaning. Och vilka av mina fina klänningar ska få följa med? Packa lätt nu, för att på hemvägen kunna packa tyngre; det är min plan.

Fast packandet får vänta ett tag till. Imorgon åker jag till syrran i Skövde och nästa vecka finns det massor av annat att göra efter jobbet. Men allra först ska jag jobba denna härliga fredagkväll. (Bara 6 arbetsdagar kvar. Det är det vi fokuserar på. Yes.)

Min söndag.

2011-07-03T16:52:00.005+02:00

Jag har en ny foto-app i min iPhone som heter Instagram och den är så rolig att sitter och pillar med den mest hela tiden. Vilket är ju jättebra, för i brist på blogginspiration kan jag ju lägga upp lite bilder. Så här får ni följa med under min söndag:

Det blev amerikansk brunch på Egg & Milk med fina vänner. Mmm, knubbiga pankisar med lönnsirap och cream cheese bagel med blåbärsmarmelad. Det är grejer det.

Dagen blev mycket varmare än vad jag hade tänkt mig, men som tur var fanns det plats i skuggan.

Snapple är gott.

Efter yoghurten, pannkakorna och bageln satt det bra med en promenad hemma i Torpa. Det är så fint ute hos mig.

Det grönskar vid ankdammen.

Den nya lilla väskan från H&M (49:-) fick följa med. Den är ganska så perfekt faktiskt; man får plats med telefonen, nycklarna, alla korten och pengar om man vill.

Resten av söndagen kommer nog att tillbringas i hemmets lugna vrå. När helgen består av en enda dag (övertid igår) gäller det att komma ihåg att vila också.

Alltid något.

2011-07-01T19:48:00.004+02:00

Jag sitter och ugglar bakom min laptop, hej hej. Det är ungefär det jag har gjort på min lediga tid denna vecka. Surfat och läst böcker. I nuläget är jag så trött och sliten att det inte är på tal att jag skulle orka hitta på nåt annat efter jobbet. Förutom idag då, för nu orkade jag faktiskt med både ett besök hos min hudvårdsterapeut (ja, tänk att jag har en sådan nuförtiden. Lina är en pärla.) och en fika med HH.

Jobbet är slitsamt, ja, men nu har jag på något sätt nått till en helt ny nivå av acceptans och tålamod. Det har nog dels med de nya arbetsuppgifterna att göra, och dels med det faktum att det är semester om två veckor. Lagledarjobbet innebär att jag får utföra en hel del pappersjobb och det passar mig ganska så bra faktiskt, för då får jag en mer hälsosam balans av hjärngymnastik och fysiskt arbete. Men acceptansen och tålamodet gör ju mig inte mindre trött för det. Men det positiva är att jag kan konstatera det utan min sedvanliga bitterhet. Alltid något.

Midsommarbilder.

2011-06-26T20:19:00.000+02:00

Planer och verklighet.

2011-06-22T10:09:00.006+02:00

I förrgår träffade jag fina S innan jobbet (ja, och hennes man J som gjorde oss sällskap under lunchen). Det härliga med S är att hon vill alltid styra upp mitt liv, och det på ett bra sätt. Vi sitter och försöker lösa mina "problem" och målar upp möjliga framtidsvisioner. Denna gång kom vi på den; den ultimata framtiden för mig, i alla fall när det gäller vissa delar av livet.

Så här är det: Jag ska bli författare. Jag bor någonstans ute i skogen, i ett litet hus vid en sjö. Där sitter jag och skriver. Ibland målar jag eller pysslar lite med diverse projekt. Men jag har också en lägenhet i stan, för jag skulle nog inte kunna släppa storstadslivet helt (särskilt under vinterhalvåret, tänker jag).

Ett stort problem med denna utmärkta plan är att man faktiskt måste skriva böcker ifall man ska bli författare. Visst, jag älskar att skriva (hence the blog), men diciplinen och framförallt inspirationen till att få ihop en hel roman har ännu ej infunnit sig.

I väntan på min fina framtid har jag ju ett annat jobb att sköta och det är faktiskt lite förändringar på gång på den fronten. Det har alldeles nyligen bestämts att jag ska bli lagledare och det innebär att jag får nya arbetsuppgifter som förhoppningsvis är lite mer stimulerande för hjärnan. Jag ska börja utbildas redan nu, och om allt går som det är tänkt blir jag lagledare någon gång i september. Hejsan hoppsan.

Det ljusnar.

2011-06-19T08:38:00.002+02:00

De senaste veckorna har jag varit negativ. Tankarna i mitt huvud har växlat från tristgrå till nattsvarta och det känns att jag har gått omkring med ett stort mörkt moln ovanför mitt huvud. Tror dock inte att det är så värst många som har lagt märke till det; jag föredrar ju att hålla mina privata tankar för mig själv. Jag äger en förmåga att kunna trycka på paus i mitt känsloliv och fokusera på nuet, och på så sätt kan jag vara glad och positiv, även om mungiporna åker neråt när jag är ensam. (Nu behöver ni inte vara oroliga, jag har min "terapeut" HH som får lyssna på mitt gnällande.) Orsakerna till min dysterhet är nog en kombination av olika faktorer, men mest är det nog trötthet och bristen av stimuli. Men jag tror att förändring är på väg, så idag känner jag mig inte orolig.

Och snart är det ju semester. Tänk, det är bara fyra veckor kvar till att jag åker till USA! Helt fantastiskt. Jag har inte planerat resan så värst mycket, så jag har ingen aning om vad jag kommer att hitta på under de 2,5 veckorna, men jag ser framemot att få träffa Bror K och A. Och se det nya huset som var tomt och orenoverat när jag var där förra gången. Och shopping. Poolen och alligatorn. Amerikansk mat. Cocoa Beach. Åh, vad jag längtar!

Bloggar mig trött om ingenting.

2011-06-14T18:38:00.005+02:00

Igår upplevde jag verkligen "en måndagskoma av apokalyptiska mått" (som jag basunerade ut på FB.). När jag kom hem ramlade jag ihop på soffan och hade svårt att komma upp därifrån. Hela kroppen värkte sådär som det gör när man har feber. Till slut släpade jag mig till sängen med en bok som sällskap (En nästan vanlig man av Buthler och Öhrlund) och det tog nog inte mer än en timme innan jag somnade.

Idag är jag lite piggare. Ni ser ju på bilden att mina ögon är nästan okaraktäristiskt klara. Jag slapp tisdagskoman, men jag befarar att gårkvällens vårdslösa översovande kommer att resultera i en onsdagskoma. Det kommer nämligen bli svårt att somna ikväll, nu när jag är så pigg och allt.

Därför försöker jag blogga mig trött. Meeen, jag har inte så mycket att skriva om. Mycket vettigt att skriva om, menar jag. Så jag delar med mig av mina hårplaner. (Jaa!)

Vi pratar alltså lugg nu. Mitt hår är rätt så jämnlångt, men jag skulle tycka att det var kul med lite förnyelse. Lugg är ganska lagom. Typ något sådant här:

Orsakerna till varför det här är något jag behöver fundera på är följande:

1. Jag har precis sparat ut luggen. Det borde rimligtvis finnas en orsak till varför jag gjorde det. Kommer dock inte på det nu.

2. Det är jobbigt att ha en lugg hängandes framför ögonen när man jobbar.

3. Jag har nog inte så tjockt och fint hår som damerna ovan.

Ja, jag får återkomma när jag kommer vidare i ärendet. Det kanske blir en klippning snart, vem vet.

Korthelg.

2011-06-12T17:21:00.004+02:00

Här är jag på väg till lilla A:s 1-årskalas. Lilla A är en liten finsk-brasiliansk sötnos och dotter till min kompis från tonåren. I paketet fanns det magnetiska byggklossar från Brio och de verkade gå hem hos både mor och dotter.

Den här helgen kändes superkort. Och det var den ju i för sig, med tanke på att jag slutade sent i fredags och att jag börjar tidigt imorgon. Men på något sätt kändes denna helg kortare än de brukar. Kanske för att jag fortfarande känner mig lika trött som i fredags. Och kanske för att jag vet att nästa vecka kommer att bli en lång och jobbig sexdagarsvecka. Ja, vi tänker inte på det nu; det är ju några timmar kvar av den dyrbara helgen.

Förutom 1-årskalas innehöll helgen lite shopping. Igår var jag och H på Frölunda Torg och hör och häpna: jag köpte ingenting. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv. (Okej, bensin för 400 spänn, men det räknas inte.) Jag försöker hålla i mina pengar nu inför USA-resan, så att jag inte slösar bort alla de pengar som jag har tänkt att slösa bort där. Semestern, kom snart!

Livet på soffan.

2011-06-07T11:59:00.009+02:00

Vardagsrummet är mitt favoritrum och det är där jag gör det mesta. När jag är hemma sitter jag således oftast i soffan. Detta är dagens soffutsikt:

Framför mig står kistan/bänken som jag köpte i höstas. På den torkar en målning som jag gjorde klart idag. Den observanta ser att det fattas något på den understa hyllan. Där ska det nämligen stå:

Nagellackskistan! Igår målade jag naglarna och nu står kistan på golvet brevid soffan. Ja, den står faktiskt oftast där på golvet, och inte på sin plats på hyllan. Mina naglar blir så uttorkade och hemska på jobbet att de måste fixas till nästan varje dag.

På soffbordet står en limflaska och sandalerna som jag köpte i USA förra året. De behövde limmas och sys lite i sulan, och nu hoppas att jag att de håller en sommar till.

På soffbordet står även datorn. Jag kom på att jag inte hade sett klart den senaste säsongen av Criminal Minds. Yes!

Jag ser nästan alla mina serier på datorn nuförtiden och har därför inte bemödat mig att köpa någon ny tv. Folk brukar skratta år min tjock-tv, för den är verkligen gigantisk. Men varför köpa en ny när den gamla funkar?

Och i soffan brevid mig har jag lite finsk saltlakrits. Ja, jag trivs bra i min soffa.

Yes!

2011-06-01T18:23:00.004+02:00

Vet ni vad? Igår köpte jag biljetter till USA!

Ja, det blir besök hos Bror K och A i Florida igen. Jag har längtat dit hela våren och kunde till slut inte hålla mig längre. Drygt två veckor av min semester kommer därmed att tillbringas i den floridianska hettan. Och det är bara sex veckor dit! (Om jag räknat rätt med mitt trötta huvud.)

Blogger är förresten otroligt irriterande nuförtiden. Eller så är det min nya webbläsare som trilskas. Hur som helst vill bilderna inte ligga som jag vill och ibland går det inte ens att publicera inläggen. Morr.

Post-Finland analyser.

2011-05-30T17:47:00.007+02:00

Jodå, askmolnet gav med sig och vi kom iväg till Finland. Det var roligt att få komma bort lite och träffa Bror P och hans J. Det kändes dock som en snabbvisit, för vi hann inte göra särskilt mycket innan det var dags att åka hem igen. Men mycket trevligt var det. Helsingfors är en vacker stad och jag skulle gärna vilja visa er bilder, men tyvärr tog jag inga. Men jag kan visa vad jag shoppade, tadaa:
En trähäst från Pentik. Jaa-a, jag vet inte riktigt varför, men av någon anledning var jag bara tvungen att låta den följa med mig hem. Den är ju jättefin, men samtidigt är det ju en leksaksträhäst på pinne. Why, liksom. Efter timmar av djup självransakan (på jobbet hinner man analysera mycket) kom jag fram till några teorier:
1. Den påminde mig om de My Little Ponys som jag lekte med när jag var liten. Jag drömmer ofta att jag köper/hittar/får My Little Ponys (helt sant). Någon (mitt undermedvetna/en evil master mind) har med andra ord planterat in en tvångstanke om dessa plasthästar i min hjärna och nu köpte jag denna trähäst på ren impuls.
2. Jag börjar bli så gammal att jag sakta börjar återvända till småbarnstadiet.
3. Jag tyckte bara att den var fin.
Jag tror nog att sanningen går att finna i en kombination av dessa tre teorier.
Ja, och så köpte jag:
Lumene Beauty Base Eye Shadow Primer (typ 12 €) och Clinic High Impact Curling Mascara (typ 17 € på flygplatsen). (Jordgloben är gammal. Från Indiska.) Lumenes ögonskuggeprimer har jag använt länge (även om just denna version är helt ny för mig) och Clinics curling mascara gillar jag för att man kan tvätta bort den med varmt vatten. (Gillar ej sminkborttagningsmedel av någon anledning. Orsakerna till det kan vi analysera fram någon annan dag.)
Ja, mer köpte jag inte för att det är så hiskeligt dyrt i Finland. (Eller jo: ett berg av godis och lite thé.)

Dumma dumma...

2011-05-24T10:47:00.003+02:00

...dumma askmoln! Håll dig borta, jag ska ju flyga till Finland på torsdag! Det blåser ju rätt så rejält där ute. Man får ju bara hoppas att det blåser åt rätt håll.

Ändrade planer.

2011-05-18T20:12:00.003+02:00

Jag som skulle hinna göra massor på lördag. Tråkiga grejer som städning och matlagning på förmiddagen. Baby shower klockan två. Träffa det glada tjejgänget på kvällen. Näeh, inget av detta blir av. Detta är lördagens schema:
05.15 Upp och hoppa.
05.45 Köra till jobbet.
06.30-17.30 Arbeta.
18.00 Ramla in genom ytterdörren.
18:05-tills jag somnar*: Ligga på soffan som en trasa. Förhoppningsvis med sällskap, film och mat.

Nåja, jag ska inte vara alltför bitter. Jag har ju faktiskt inte jobbat så mycket övertid i år (någon alls?) och jag slipper ju nästa helg när jag åker till Finland (då de andra ska in och städa..!). Dessutom är extrapengarna välkomna nu när semestertiderna närmar sig.
Ja, vi intalar oss det.

*Jag tippar på sisådär 21.30-22.00.

Söndagsfunderingar utan sammanhang.

2011-05-15T17:20:00.003+02:00

-Jag är så resesugen nu att jag har svårt att hålla mig ifrån alla resesajter. Det är ju tur att jag åker till Finland om ett par veckor. Men frågan är ifall det kommer att stilla min rastlöshet. Jag vill ju till Europa, till Usa, till Australien, bort bort bort, långt bort!

-Det är helt okej att det regnar idag. Vädret matchar ju min dystra sinnestämning på ett fint sätt. Jag tror att min jobbsituation börjar göra mig lite nedstämd. Det blir nämligen allt svårare och svårare att övertyga mig själv om att det räcker med världens finaste arbetskamrater. För det gör det tyvärr inte. Jag behöver stimulans i mina arbetsuppgifter också. Men jag har börjat söka andra jobb nu i alla fall. Hoppas att det nappar snart.

-Borde jag klippa lugg?

Bilderna.

2011-05-12T10:10:00.000+02:00

Nu har resten av bilderna kommit. Låt oss ännu en gång häpnas över min väns begåvning:

A boost.

2011-05-10T13:27:00.003+02:00

Tänk vad mycket det gör att få komma bort lite. Visst, jag är trött efter helgens eskapader, men att få byta miljö och träffa folk man tycker om ger så mycket energi och nya krafter.

Vi hann med tjejkväll, skrattanfall, shopping, utefika, innefika, sommarlunch, grillkväll, glassar, en dålig film och lata stunder i solen. Och jo, en fotosession också. Den fantastiskt duktiga hobbyfotografen Anne tog dessa bilder på mig:

Resten av bilderna kommer med posten och det ska bli så spännande att få se hur de blev! Ser ni förresten mina nya fina skor? Jag hade suktat efter dem sen i påskas och nu hittade jag dem med nedsatt pris! It was meant to be, helt enkelt. (Från Scorett ifall någon undrar.)

Om ni vill se fler av Annes bilder, kan ni kolla in hennes hemsida: http://www.wix.com/lillqvistfoto/start

Dag 30: En valfri bild.

2011-05-05T17:00:00.004+02:00

Äntligen är vi framme vid den sista bilden i fotoutmaningen! Detta borde nästan firas på något sätt. Ja, vi gör det med en bild på en vårig rhododendron. (Inte tagen i år, för jag har tyvärr inte hunnit ta mig till Botaniska än...)

För att summera utmaningen, kan man säga att den stora fördelen var att jag har nu vant mig vid att använda mig av bilder. Så det kommer jag nog att fortsätta med, i någon mån. Men annars blir det nog inga fler bloggutmaningar för mig.

Nej, nu får jag sluta sufra och ha mig på nätet, för jag måste hinna packa ikväll. På lördag åker jag nämligen out of town! Oj, vad skönt det ska bli att få komma bort lite, och ojojoj, vad roligt det ska bli att träffa alla fina vänner!

Dag 29: Nyaste bilden på mig själv.

2011-05-03T16:56:00.002+02:00

Den nyaste bilden på mig själv är ju den som finns i det förra inlägget, och det är ju tråkigt att lägga upp samma bild två gånger. Och inte tänker jag ta en helt ny bild idag, nej. Jag känner mig ungefär som... (okej, här händer följande: i brist på inspiration skrev jag in ordet "sliten" i google för att se vilka bilder som kom upp. Ja, vem är sliten, vem kan jag jämföra mig med? Keith Richards kanske? Det visar sig att Henrik Schyffert är den första kända personen som dyker upp i bild. Så, okej Henrik Schyffert.) ...en kvinnlig version av Henrik Schyffert.
Sååå, det för helt enkelt bli den näst nyaste bilden på mig. Här är jag vårklädd i en av mina favvoklänningar (inte för att den syns, men ni ser mönstret i alla fall.):

Dag 28: Väder.

2011-05-01T17:44:00.005+02:00

Ja, nu kan vi börja tala om väder; det har ju varit riktigt fint sen i påskas! Det ska väl bli kallare nu igen, men jag har i alla fall hunnit njuta lite av vårvärmen. Det har varit mycket uteserveringar det senaste och jag har till och med hunnit bränna mig (dum som jag är...) lite grann.

Idag firade Hanna och jag 1:a maj genom att luncha på medelhavsrestaurangen Meze.

Här är jag och mina kycklingspett, hej.

Fina Hanna. Och tänk att vi lyckades sätta oss så att vi hade utsikt över första maj-tåget. Vi som tyvärr inte är jätteintresserade av politik tyckte att det var fint att det finns så många andra som faktiskt bryr sig och gör sina röster hörda. Men det som väckte mest känslor var nog ändå att mjukglassen med strössel som inhandlades efter maten kostade hela trettiotvå kronor! Galet.

Dag 27: Tema "två".

2011-04-27T12:58:00.013+02:00

Två!

Två kräftor till, please!

Två drinkar med is, por favor!

Två såna här bilar, tack! Eller två plus två!

Två par öron, dubbelt så snygg?

Jag målade två av dem. Gissa vilka.

Tvåhundra spänn för en kyss! Nej?

Jag orkade vara uppe till två på nyårsafton. Med nöd och näppe.

Dag 26: När jag var liten.

2011-04-23T11:07:00.003+02:00

Det här är min storasyster och jag, ja hmmm, för några år sedan. "Kvasten" som jag håller i handen är i själva verket en mattpiska. Alla transportmedel är tillåtna när man ska till Blåkulla, antar jag. Glad påsk!

Varför?

2011-04-21T13:38:00.002+02:00

Upptäckte just att det är sommar ute.
Gick ut till bilen för att hämta en grej och blev genast alldeles för varm i min kofta. Det måste ju vara typ 25 grader i solen!(Eller hur febrig är jag?)
Varför, å varför är jag sjuk idag? Orkar ju inte vara ute och njuta av vädret. Buhu.
Vi får hoppas att värmen håller i sig över hela påskhelgen.

Dag 25: Detta skrattar jag alltid åt.

2011-04-21T09:24:00.003+02:00

Det här är kul:

Göteborgsgôbbar, det skrattar jag definitivt åt. Och med. Särskilt mina fina kollegor som är störda i hela hôvvet, hela gänget. Fast på ett bra sätt. Idag när jag ligger sjuk hemma saknar jag dem lite faktiskt. Skulle inte alls ha något emot ifall M stack in sin trafikkon genom fönstret och skrek "Blümchen!" genom den. (Ja, det är sånt som händer på min arbetsplats. Svårt att förklara...) Det skulle nog pigga upp mig lite.

Dag 24: I all hast.

2011-04-18T17:15:00.006+02:00

Va?

Jag vet inte riktigt vad jag ska publicera under denna rubrik. Kanske en bild där jag skyndar mig att göra mig i ordning till jobbet på morgonen, i all hast. Eller när jag (i all hast) stressar upp till omklädningrummet efter arbetspasset så att jag inte hamnar sist i den långa bilkön till fastlandet. Nääe.

Istället visar jag vad man kan göra med min webbkamera (häffftigt):

Här är jag i London, uppfläkt på en billboard.

Här ser ni hur ledsen jag är över att jag faktiskt inte befinner mig i New York så som bilden antyder. Jag skulle nog förresten behöva en BH till de där påsarna jag har under ögonen. Hej tidiga måndagar, I love you. Heh.

Dag 23: Detta gör mig glad.

2011-04-17T21:08:00.005+02:00

Jag gillar inte att bada i havet men jag tycker om att titta på det. Särskilt en vårdag som denna. Och vad är bättre än en söndagsfika i Långedrag med den bästa utsikten och det bästa sällskapet? Det är tur att man har vänner som HH som bor vid havet.

Dag 22: En sommarbild.

2011-04-10T17:33:00.007+02:00

Tänk att det kommer att bli så här intensivt grönt igen. Och det jättejättesnart.

Idag har det verkligen varit vår. På riktigt: 16 grader, sol och en ljummen bris. (Det kan ju för sjutton hundar klassas som svensk sommar egentligen...) Därför var dagens lunch med HH ett ypperligt tillfälle för årets uteserveringspremiär, och jag måste säga att det var riktigt varmt där på Linnéstans solsida. Det brände till i ansiktet till den grad att jag blev orolig för att solskyddsfaktor 25 inte skulle räcka till. (Men det verkar det ha gjort.) Ja-a, denna stackars bleka vintervarelse har inte riktigt acklimatiserat sig till det soliga vårvädret än. Ni ser ju: det inövade fotoleendet är mer en forcerad grimas och hela ansiktet är blossande rött (okej rosa):

Men gott var det, på alla sätt och vis. Jag är fullt medveten om att det blir lite kallare nu igen, men denna soliga helg har ändå givit mig hopp om att sommaren faktiskt kommer i år också.

Dag 21: Mitt beroende.

2011-04-09T11:56:00.007+02:00

Yes, I'm an addict. När det gäller många saker faktiskt. Två av dem är dessa:

Nej, det är inte bra att dricka cola, och särskilt inte light. Fy på mig. Men jag behöver mitt koffein och jag tycker inte om kaffe. Jag gör uppehåll lite då och då (för jag märker att min hy mår bättre av att slippa alla gifter som finns i colan) och dricker te istället, men sen faller jag för frestelsen igen. Och choklad. Jag är definitivt beroende av choklad. Fast jag har blivit mycket bättre. (Eller lurar jag mig själv bara?)

Ett annat beroende är shopping. Nu lider jag inte av något tvångsmässigt beteende med övertrasserade kreditkort och Lyxfällan som följd, utan det handlar mest om att jag finner tillfredställelse i att köpa något fint då och då. Som t ex kläder. Eller smink (nagellack!). Eller skor. Ofta är det skor.

Igår var vi som sagt på Ullared. Nu sitter jag följdaktligen med det låååhåhånga kvittot och undrar hur det gick till att jag gjorde av med 1300 kronor. Inte så att det gör så mycket -jag har råd- men jag bara undrar. Det blev mest "bra och ha grejer", som rengöringsmedel, toalettartiklar, kort, strumpor, fryspåsar och bakplåtspapper, lakan, men några roligare grejer också:

Ett fint flätat, rödbrunt skärp och ett rosa mobilskal.

Ett grönt linne. (Lampan i bakgrunden är förresten köpt på Ullared också, men för några år sedan. Intresseklubben antecknar.)

Löpare. Tre stycken; två gröna och en beige.

Och nu ska jag snart åka till Ikea med J som behöver lite shoppinghjälp. Heh. Få se vad jag kommer hem med...

Dag 20: Tema "olika".

2011-04-07T19:03:00.002+02:00

Stad.

Landsbygd.

Å guuud vad jag är kreativ.

Men men, vad kan förvänta sig när man har drabbats av huvudvärken from hell. Jag antar att det är tröttheten som har framkallat den plågan, ävan om jag tycker mig ha sovit hyfsat mycket under veckan. Det är bäst att jag försöker lägga mig tidigt ikväll med, för imorgon ska det orkas med en Ullared-runda med H efter jobbet! Det ska bli kul!

Dag 19: Här bor jag.

2011-04-01T14:51:00.009+02:00

Tidigt en aprilmorgon. Så här ser det ut när jag promenerar till bilen: Lite grått och tråkigt, men ingen snö. Försöker visualisera mig själv liggandes på en filt på den stora gräsmattan. Gräset är grönt -inte brunt- och det finns löv på träden. Snart, snart. I väntan på varmare och vårigare dagar spenderar jag mycket av min tid här:

Mitt hem är fullt av Ikea-möbler, loppissaker och andra fynd. Mina preferenser när det gäller inredning är följande:

- Soffan måste vara bekväm. Gärna mitt i rummet, istället för att ha den mot en vägg. (Det ger rummet mer djup, men det funkar dock inte överallt...)

- Mycket levande växter.

- En blandning av ljusa och mörka möbler. Och gamla och nya, moderna och gammaldags, stilrena och romantiska. Ja, man ska blanda med saker man tycker om och strunta i vad det är för "stil".

Yes well, nu måste jag städa lite för det verkar som att jag får en tillfällig inneboende i helgen. Kompisen J ska sova på min soffa i några nätter, så det gäller att röja undan lite grejer.

Dag 18: Känslor.

2011-03-30T11:11:00.008+02:00

Vårkänslor. Det är fascinerande egentligen att våren kan framkalla så mycket känslor. Det spritter i kroppen och man vaknar till liv efter den tråkiga vintern. Eller så kan man drabbas av en vårdepression. För mig kan det gå lite hur som helst; ibland är jag bara glad, andra vårar är jag nedstämd, eller så kan det bli en blandning av alla möjliga känslor.

Lite så är det i år. Ljuset och plusgraderna gör mig glad och full av energi, men då och då försvinner jag in i en värld av mörkare tankar. Jag är lycklig och hoppfull, men jag är också fundersam, besviken, förvirrad, orolig, rastlös och rådvill. Det är både mina egna och mina vänners problem som stör mina glada vårkänslor, och framförallt är det beskedet från forskarutbildningen.

Jag kom inte in i år heller. Visserligen trodde jag inte att jag skulle göra det heller, men det negativa svaret tvingar mig att ta beslut. Usch! Jag är en otroligt ambivalent människa, särskilt när det gäller de stora besluten i livet. Det är läskigt att bestämma sig för att gå en väg, för man måste ju leva med konsekvenserna sedan. Men jag kan ju inte stå still heller; någonstans måste jag ta vägen. Därav alla jobbiga känslor och funderingar. Det är som att hela min själ vibrerar av uppladdningen; snart ska jag hoppa ut i det tomma intet. Men i vilken riktning?

När det gäller forskarutbildningen, så fick jag ändå ett fint omdöme av den första nämnden:

Sammanfattande kvalitativt omdöme: Sökanden har tydligt visat en väl utvecklad förmåga att bedriva ett kvalitativt vetenskapligt arbete, hon har god kännedom om källor, hon visar medvetenhet om forskningens villkor, har metodisk medvetenhet, har stor självständighet, och visar prov på en god akribi. Självreflektionen pekar på att hon har en ovanlig målmedvetenhet i sin inriktning mot en forskarkarriär. Vi hyser inga tvivel om att Sanna skulle vara förmögen att skriva en mycket god avhandling om hon bereds tillfälle till en forskartjänst.

Tyvärr var jag inte den enda som fick ett så fint omdöme, så denna även denna gång gick platsen till någon annan. Men någon gång ska det vara min tur! Under tiden måste jag bara komma på något annat att göra. (Nej, jag har inte glömt mina planer om att åka utmolands, som jag pratade om för några månader sen. Vi får se, vi får se...)

Dag 17: Ett ögonblick.

2011-03-27T18:40:00.003+02:00

Det bor en alligator i dammen utanför Bror K:s hus i Orlando. Ibland flyttar den runt och provar olika dammar i bostadsområdet, men jag tror att den trivs bäst i den största som ligger vid poolen.

På sommaren är det riktigt riktigt varmt i Florida; äckligt varmt rent ut sagt. Då håller alligatorn sig helst under vatten och gömmer sig för hettan. Vad den gör där kan jag bara spekulera om, och hur länge den kan hålla andan vet jag inte heller. Men där lurar den; under ytan.

Jag är som bekant ingen soldyrkare, men bara för sakens skull besöker jag poolen när jag är hos Bror K. Men likt alligatorn håller jag mig helst i vattnet, för liggandet i solstolen blir nästan plågsamt efter en stund. Ja, där plaskar jag i poolen, kanske med en bok som jag försöker hålla någorlunda torr. Eller så går jag längs staketet och spanar jag efter alligatorn. Oftast syns den inte till.

Men ibland har jag tur. Plötsligt sticker två ögon upp från vattnet och spanar på de fåglar som har vågat sig fram till vattenbrynet. Eller kanske tittar den på mig och undrar vad det är för en rosa varelse som står där och stirrar. Och vips, så är den borta igen.

En gång lyckades jag fånga den på bild. Yes, behold: alligatorögon!

Dag 16: Självporträtt i svartvitt.

2011-03-22T17:14:00.003+01:00

Hallå hej, det här är jag i Chichen Itza, Mexico. Det var en av de där stunderna i livet då man bara vill trycka på paus och stanna; då man vill leva och uppleva varje sekund så intensivt det bara går. Ja, det fanns mycket runt om kring: andra turister, guider och försäljare. Men i mitt huvud var det bara jag, fornlämningen och historians trollbindande röst.

Förresten, är inte själva definitionen på självporträtt att man faktiskt tar bilden själv? Det var nog svägerskan som knäppte detta foto, så nu bryter jag mot reglerna igen. Det är tydligen något typiskt för mig. Min vän H som jobbar med rekrytering använde mig som övningsobjekt häromdagen och gjorde en typ av personlighetstest på mig. Det är ett sådant som de använder sig av när de ska intervjua kandidater för olika chefsjobb. I mitt resultat kunde man se att jag tycker väldigt mycket om regler och att jag gärna arbetar utifrån färdiga strukturer. Det är antagligen för att jag tycker att det är bra att ha en grund att stå på och riktlinjer att ta hjälp av. Det är dock så att jag efter ett tag börjar avvika från reglerna, liksom lite i smyg. Som den ytterst ödmjuka person som jag är, tycker jag ofta att andras sätt är bra, men att mitt eget är mycket bättre. Därav regelbrytandet.

Dag 15: Kärlek.

2011-03-19T09:54:00.004+01:00

Näeh. Jag vägrar att ens försöka illustrera kärlek med en enda bild. Mitt huvud höll på att sprängas av ansträngningen av att komma på hur det skulle gå till. Det går ju för bövelen inte ens att beskriva kärlek med ord på ett tillfredställande sätt. (Jag tycker ju att ord är lättare än bilder.) Och att bara välja ut en aspekt av något så komplicerat som kärlek gör mig inte heller nöjd. För vad skulle jag välja i så fall? Nääeh. Så här får ni en vårig bild på en fjäril istället. Det går säkert att se kärlek i den på något sätt. Det är fritt fram att göra egna tolkningar, varsågoda.

Dag 14: En vinterbild.

2011-03-16T09:52:00.004+01:00

Hur kul är det att lägga upp en vinterbild när det är vår ute? När man vaknar till solsken och fågelsång känns de snöiga vintervyerna ganska långt borta. Det får helt enkelt bli en snölös bild. Tagen julen 2007 enligt mina bildmappar:

Dag 13: Tema ljus.

2011-03-13T10:13:00.003+01:00

Den här bilden tog jag för ett par månader sedan när vi åkte Big Glenn (Göteborgshjulet) med amerikagästerna. Min stad är så vacker. Ja, till och med hamnen är vacker vid solnedgång.

På tal om ljus, så börjar man märka att det faktiskt går mot rätt håll nu. Jag åker hemifrån vid 05.40 när jag jobbar tidigt (ack så tidigt!) och de senaste dagarna märkte jag att det börjarde ljusna en smula i öster. Och jag hinner se solen efter jobbet också! Ja, våren är så välkommen nu, så välkommen.

Dag 12: Min vardag.

2011-03-10T20:31:00.004+01:00

Den här bilden har jag nog lagt upp förr, men det får ni försöka att leva med:

Det är ju jag i mina arbetskläder. Att jobba i en fabrik är verkligen inget jag trivs med och därför hoppas jag att jag snart kommer vidare i livet. Det är inte det att inte skulle vara roligt på jobbet, för det är det. När man har världens bästa arbetskamrater är det svårt att vara helt olycklig. Det är just mina kära gubbar och de få tjejkollegorna som gör att jag står ut med att släpa mig till arbetet varenda dag. För själva jobbet dödar mitt innersta väsen bit för bit. (Drama queen, jag?) Jag är nämligen en person som måste utvecklas och lära mig nya saker hela tiden för att må bra som människa. Ifall jag upplever att jag står still (mentalt), börjar mitt "jag" nästan som att domna bort och blekna. Det är svårt att förklara, men jag känner mig inte levande när jag inte utmanas intellektuellt. Folk brukar säga att jag borde göra något stimulerande på fritiden, som att läsa intressant litteratur och gå på kvällskurser, men eftersom att mitt jobb är så krävande rent fysiskt orkar jag inte göra något varken innan eller efter jobbet. Det är ju knappt jag orkar hålla mitt sociala liv levande.

Så varför slutar jag inte bara? Ja, det kommer jag att göra. Exakt när vet jag inte, och vart jag ska ta vägen vet jag inte heller, men min målsättning är att komma vidare under de närmaste tolv månaderna. Livet är ett äventyr.

Dag 11: Tokigt.

2011-03-07T16:22:00.002+01:00

Klippet i förra inlägget gick visst inte att titta på längre, så jag lägger upp det igen. Få se om den får vara ifred...

Dag 11: Tokigt.

2011-03-06T12:18:00.002+01:00

Okej, det här är inget foto. Men eftersom att jag inte har några tokiga bilder på lager just nu, får den fungera som dagens utmaningsbidrag.

Dag 10: Detta gör mig glad.

2011-03-04T09:24:00.003+01:00

Mycket gör mig glad. Våren till exempel. Min familj; ingen får mig att skratta som mina syskon. Komplimanger utan baktankar. När man hittar en klänning som sitter perfekt (för hur ofta händer det?). Mina vänner. Mina gubbar på jobbet (och S såklart). God mat och dryck i rätt sällskap. Känslan av att ha åstadkommit något. Presenter. Mina gladlåtar. Glass och blå himmel. Resor. Balder på Liseberg. Ja, listan kan ju fortsätta i all evighet.

Jag tror att glädje handlar mycket om inställning. Man missar ju mycket av det goda som livet har att erbjuda ifall man fokuserar på det negativa som också finns runtomkring oss. Jag vet att det inte alltid är lätt att bara se det positiva, särskilt när man är trött och stressad, men jag försöker ändå att lära mig själv att bli glad av det jag har. Även om det är något litet och obetydligt i det stora sammanhanget. Som exempelvis det nya nagellacket som jag köpte häromdagen:

Det är Black Shatter från O.P.I. (150 kr på Kicks) och den krackelerar sådär häftigt när man applicerar det på ett färgglatt underlack. Lite tonårsvarning, jag vet. Men det gör mig glad.

Dag 9: Dagens.

2011-03-01T11:32:00.004+01:00

Dagens, eller rättare sagt morgonens ögon:

Osminkade, trötta och något irriterade. Jag är alltid trött på tisdagar och det spelar ingen roll ifall jag jobbar dag- eller kvällskift. Att ställa om sina sovrutiner varje vecka sätter sina spår. Irritationen har jag mitt mobila bredband att tacka för. Jag fick ett nytt modem efter att det förra gick sönder och när jag försökte koppla upp mig fann jag ingen samarbetsvilja hos modemet ifråga. Jag har väldigt lite tålamod med datorproblem. Grrrr! Men nu, efter att ha pratat med en datakille hos den berörda kundtjänsten fick jag äntligen igång internätet. Irritationsrynkan* mellan ögonen finns dock kvar. Jag får helt enkelt försöka släta ut den med lite lunch och trevliga aktiviteter** innan jobbet.

Det är förresten mars nu. Det är ju en så kallad vårmånad. Hallå? Våren? Var är du? (Ja, lunch och trevliga aktiviteter var det. Jag behöver definitivt lunch och trevliga aktiviteter.)

*Skall ej förväxlas med koncentrations- eller bekymmersrynkan som kan förekomma på samma område mellan ögonbrynen.

**Lite Criminal Minds på datorn kanske? Eller En idiot på resa som finns på svtplay?

Dag 8: En favoritbild.

2011-02-23T19:18:00.005+01:00

Att välja en favoritbild är ju helt omöjligt. Jag har väldigt svårt för att favorisera någonting överhuvudtaget, vare sig det gäller musik, mat, färger, kläder eller whatever. Allt beror ju helt på sinnestämning och så vidare.

Men jo, jag valde en bild som jag tycker väldigt mycket om:

Den togs någonstans mellan New York och Reykjavik och året var nog 2007. Jag tycker om den för färgernas skull men också för att den påminner mig om fantastiska New York och livet på resande fot. Oj, vad jag längtar bort nu. Dags att planera in en resa snart?

Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp

2011-02-20T16:03:00.004+01:00

Igår kväll var jag på maskerad hos E och R. Jag var utklädd till en rockabillybrud:

Annars händer det inte så mycket. Jobbet är som det är och jag går mest och längtar efter våren. Måtte den komma snart!

Dag 6: Tema grönt.

2011-02-15T11:14:00.010+01:00

Det var svårt att komma på något intressant under Tema grönt. Och i slutändan gjorde jag ju inte det heller.
Men ja, grönt är ju fint. Faktum är att jag i mitt hem föredrar att omge mig så mycket grönt som det bara går. Därav alla gröna kuddar, filtar och prydnadsföremål. Och krukväxterna; de skall icke förglömmas! Att inhabitera levande organismer i sitt hem ger en känsla av (hmm... hur säger man det utan att låta som di Leva) liv och harmoni (ja näe, det gick ju inte). Så nu ska ni få träffa de växter som bor i mitt vardagsrum! (Jaaa!)

Här är August, Sinikka och D'Shawn.

Karl IV.

Abdi och David.

Sheldon, Leonard, Raj och Howard bor bakom soffan.

Maarit med sina lila blad är så fin. Bakom skymtar Conny och under en något skamfilad Kostas.

Sauron.

Brian. (På danska.)

Jag skojar bara. Jag har inte namngett mina krukväxter, jag lovar. Fast hey, nu har jag ju det. Hur ska jag nu kunna distansiera mig från dem när de dör?

Dag 5: En gammal bild.

2011-02-14T10:02:00.004+01:00

Möt Sanna 21 år:

Den vilda sommaren klippte jag mig kort, påhejad av mina tokiga vänner. Även om det handlade om en helt frivillig klippning, blev det en stor chock för mig att förlora det böljande hårsvallet och det hela förvärrades av att frisören stylade mitt hår så att jag såg ut som en fyrtiotaggare när jag gick ut från salongen. Jag kommer ihåg att jag låg på min säng och grät "Jag ser ut som Mona Sahlihihihihiiiin!" (på den tiden var hon väldigt kortklippt.) Men till slut fick jag tag på rätt sorts vax och lärde mig att styla håret till en cool frisyr. Och cool det var jag, ni ser ju. Mitt unga, piercade, svartklädda jag skulle hånskratta sig halvt medvetslös om hon såg vilket svennigt, blont mainstream-mähä jag har förvandlats till. Men jag skulle nog i min tur klappa det ack så unga flickebarnet ömt på huvudet och viska: "Vänta du bara, vääänta du bara."

Dag 4: Min hobby

2011-02-10T18:28:00.004+01:00

Alltså, det här gav mig lite huvudbry. Min hobby? Har jag någon?

Dessa stora frågor ledde till oändliga analyser om vad en hobby egentligen är för något och vad som ska klassas som det och inte. Jag kom fram till att en aktivitet som vill tillhöra kategorin "hobbyn" bör passa in i en formel där frekvensen och tillfredställelsen har ungefär samma (höga) värde. Alltså: det ska utövas tillräckligt ofta och det ska vara tillräckligt roligt.

Såå... Att måla kanske? Visst, jag målar. Men inte särskilt ofta, för jag gör det bara när jag behöver något (tavla till en tom plats på väggen, present till någon). Att inreda? Njäääh. Fotografera? Nope, inte längre. Loppisrundor? Nja kanske, men frekvensen är nog inte tillräckligt hög där. Att läsa böcker dårå? Det har jag alltid gjort och det är bland det bästa jag vet. Men nuförtiden har det tyvärr resulterat i detta:

Så det är kanske att sova/vila/meditera på soffan som är min hobby. I alla fall så här i februari.

Dag 3: En familjemedlem

2011-02-06T17:22:00.003+01:00

Näe, två familjemedlemmar blir det. Det är de sötaste, blondaste, brunaste, busigaste och allra allra finaste brorsönerna W & F. Bilden tog jag för ett par år sedan på Mallorca, så pojkarna är lite större nu. Men den här är faktiskt en av mina favoritbilder på dem, även om jag inte kan riktigt förklara varför. Det är en bild på Storebror och Lillebror. Sol, minnen och kärlek.
.

Dag 2: Favoritpryl

2011-02-03T11:06:00.004+01:00

Min fina fina väska. Det är en Kristin leather pleated satchel från Coach som jag tvingade min familj att köpa till mig som trettioårspresent. Bror K fraktade hem dyrgripen från Amerikat och överlämnade den till mig i en högtidlig ceremoni. (Så vill jag minnas det i alla fall... det kan ha förekommit någon allmän julklappsöppning samtidigt, utan någon som helst fokus på mig, men ja... ) Notera gärna den ljuvliga, turkosa insidan på väskan. Så vackert.

Dag 1: Självporträtt

2011-02-02T11:14:00.005+01:00

Jag är inte världens bästa på att lägga upp bilder på min blogg, som ni har säkert märkt. Som botgöring låter jag mig utmanas av Systerlyster och den bildutmaning som pågår på hennes blogg. Så här ser den ut:

Dag 1: Självporträtt

Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema ”grön”
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema ”ljus”
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema ”olika”
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema ”två”
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild

Det kommer inte att bli någon bild varje dag, det ska ni veta, men förhoppningsvis kommer jag att fullborda utmaningen under år 2011 i allafall.

Yes well, här kommer då ett framför-spegeln-med-iphone-hej-jag-är-en-fjortis-självporträtt som är taget nu under vintern. (Inte idag, no no, idag tvättar jag och ser sådär mysbyx-fräsch ut.)

Nörden, geeken och religionistan.

2011-01-26T19:04:00.005+01:00

Detta blogginlägg av Isabelle Ståhl fick mig att inse att jag helt felaktigt har gått runt och kallat mig själv för nörd. Fast jag måste erkänna att jag hade redan funderat på saken och kommit fram till att det inte är särskilt coolt med sådana självbenämningar. Det är ju som att kalla sig själv för galen. Folk som säger "Jag är lite galen", eller ännu värre "Jag är lite crazy", får mig att resa ragg av någon anledning. Usch.
Så f'låt, jag ska lägga ner nördtiteln omedelbart. Kanske har jag varit en nörd, någon gång i tonåren, men enligt detta diagram (som kommer från Great White Snark) är jag nog en geek. För lite social kompetens tycker jag mig äga.

.

Så jag är en religionsgeek. Men det lät ju inte särskilt roligt. Åh, nu vet jag: jag är en religionista! Hur coolt lät inte det? (Hippt? Häftigt? Fett? Äsch, jag vet ju inte ens vad ungdomarna använder för ord nuförtiden.) Religionistan Sanna. Kaaanske inte.

The silver lining.

2011-01-21T13:36:00.003+01:00

Det är fredag eftermiddag, det är januari, det är kallt och jag ska snart till jobbet. Och jo, jag har ont i ryggen och min plånbok har varit trindare, om man säger så.
Men nej, här ska det inte deppas! Vi koncentrerar oss på det positiva.
Som att man faktiskt har kunnat se bar mark i flera dagar nu. Visserligen är kängorna tunga av all grus som gärna vill lägga sig under foten eller mellan tårna, men vägen till parkeringen är inte längre som någon sadistisk Fångarna på Fortet-bana som man måste klara av varje morgon.
Och solen. Tänk att den har tittat fram och gjort den göteborgska vintern lite mer uthärdlig! Jag har haft turen som har jobbat kväll denna vecka, för under tidigt skift hinner jag inte se mycket av den.
Sen är det ju faktiskt fredag idag. Även om det suger aprumpa att jobba en fredag kväll, så är det ändå lördag imorgon. Det betyder helg. Och hittills har de inte sagt något om någon övertid, så man börjar ju hoppas på helgvilan förblir ostörd. (Förra lördagen var det ju övertid, men jag slapp som tur var.)
På agendan imorgon är årets första träff med arkeologitjejerna och det ser jag verkligen framemot. Denna exlusiva klubb -som jag har haft nåden att få vara medlem i, även om jag inte är någon blivande arkeolog- har ägnat sig åt tre huvudsakliga aktiviteter: kultiverande resor/utflykter, loppisrundor och hemmakvällar. Imorgon blir det en hemmakväll hos Jessie och den kommer som vanligt innehålla kortspel, chips- och godisfrossa och tjej/nördsnack.
Så, även i väntan på vettigare månader finns det saker att glädjas över. Det var sensmoralen i dagens svamlerier. Got it?

Det översta.

2011-01-13T20:59:00.003+01:00

Trött. Jag skriver om det som ligger överst, det är lättast så.

Var på bio ikväll med E och såg Get Low. Har ni hört om den filmen? Det hade inte jag och det har nog inte många andra heller. Vi var hela sex personer i biosalongen. Men det var en trevlig film; "helt okej" tror jag att jag sa (så kreativt och intelligent) efteråt. Handlade om en gammal, kaxig eremit som bestämmer sig för att anordna en begravningsfest för sig själv innan han dör. Nu vet ni det.

Igår morse bestämde jag mig för vad jag ska göra ifall jag inte kommer in på forskarutbildningen i år. Jag jobbar och sparar pengar fram till januari 2012, då det är dags att skicka in ansökningarna för den tredje gången. Sen säger jag upp mig från jobbet, säljer bilen, hyr ut lägenheten och drar ut i den stora världen. Australien, Nya Zeeland och Usa, tänker jag. Kanske några andra länder, vem vet. Jag reser (jobbar?) och upplever saker tills jag kommer hem i september och påbörjar forskarutbildningen/blir arbetslös. Jag är nästan halvseriös nu. Skulle jag våga?

När det gäller ansökningarna (för i år) så tror jag att jag är nästan klar. Ska bara läsa igenom allt nu i helgen och se om jag kan bättra på något mer. Det ska bli skönt att få iväg dem; det är ju nästan som att man kommer lite framåt igen.

Jullovet fortsätter.

2011-01-05T18:23:00.003+01:00

Nu har alla amerikagästerna åkt hem och mitt liv börjar återgå till det normala. Fast inte riktigt; jobbet börjar inte förrän på måndag och tills dess vill jag ha skrivit klart min ansökan till forskarutbildningen. Men det är lite jobbigt när man producerar bäst under stress och när man vet att det inte behöver vara klart förrän den tjugofjärde. Idag har jag dock varit duktig, för jag har fått ihop hela den personliga reflektionen (där jag skulle motivera varför jag söker in och där jag redogör för min utveckling i mina arbeten). Det var visserligen inte mer än en sida, men jag tycker att det är så fruktansvärt svårt att skriva något så personligt på ett akademiskt och trovärdigt sätt. Men både min studiekamrat J (som jag satt på biblioteket med) och H tyckte att den dög, så jag får väl lita på deras omdömen. Nu gäller det bara att få ihop själva projektredovisningen.

När det gäller de amerikanska gästerna* kan man konstatera följande:
-det tar ungefär en vecka för dem att lära sig att klä sig rätt i det svenska vintervädret.
-de tycker att de svenska pizzorna är godare än de amerikanska. (Helt rätt.) Därför äter de pizza ca 5 gånger under en vecka.
-de är fascinerade över vår tv-reklam. Framförallt för att den innehåller så mycket engelska.
-de förundras över bilden på köttbullemålet på granngrillens meny. "Meatballs, icecream and jam? Really?" "No, it's meatballs, mashed potatoes and lingonberries."
-de lär sig svenska genom att titta på textade tv-program.
-de tycker mycket om Sverige men blir ändå lättade över att få åka hem till Florida och ta på sig sina flip flops igen.

*Bror K:s flickvän Alimo och samme brors peruansk-amerikanska bästis R som båda besökte Sverige för första gången.

Att umgås med syskonen.

2010-12-30T12:02:00.003+01:00

Jul är kul.
När mina syskon är i stan känns det lite som att man befinner sig mitt i en tornado. Det är ett härligt kaos där man aldrig vet vad som händer eller var man hamnar härnäst. Och när man även kastar in en amerikansk svägerska, en amerikansk/peruansk kompis och en pratglad finne i leken, snurrar tornadon bara fortare och fortare. Att bara låta sig svepas med i den fantastiska galenskapen är en utmaning för mig som är något av en kontrollfreak, men jag gör mitt bästa. Men det är tur att man ibland får befinna sig i stormens öga och pusta ut lite.

Julledig.

2010-12-21T16:38:00.009+01:00

Ett stort tack till mitt dåtida jag för att jag hade vett att ansöka om ledighet för ett par månader sen. Tack vare det har jag nu tre veckors jullov. Så skönt.

Igår och idag har jag hunnit handla lite julklappar och de resterande dagarna innan jul ska det bakas, städas och träffas vänner. Och vilas, givetvis.

Under mellandagarna och efter nyår måste jag på allvar sätta mig ner med mina ansökningar till forskarutbildningen och försöka få ihop någon slags projektbeskrivning. Nytt för i år är att man ska även skriva en persolig reflektion över varför man söker in och hur man har utvecklats som uppsatsskrivare under sin utbildning. Hej och hå. Ja ja, det är väl bara att skriva ihop något som låter lite intelligent.

Men först är det ju jul. Julafton ska tillbringas hos föräldrarna och det utlovas traditionsenliga aktiviteter så som ätande, slappande, hängande, tv-tittande (Kalle) och ännu mer ätande. Syrran jobbar julafton, så hon anländer först på juldagen, och nu verkar det som att Bror K och hans A blir lite försenade tack vare snökaoset som råder på världens flygplatser. Hoppas att de hinner hit under mellandagarna i alla fall!

Jag har förresten blivit faster till en sådan här lurvig liten sak:

Cleo heter hon.

The Award.

2010-12-17T17:12:00.013+01:00

Fina och kloka ThinkerBell har nominerat mig till den prestigefyllda Cherry on Top Award/Beautiful Blogger Award. Jag tackar som ödmjukast.
Det är inte en ära som kommer utan förpliktelser nej: man måste tacka den som man fick priset av, man måste nämna tre saker som man tycker om och man måste berätta sju saker om sig själv. Dessutom måste man nominera fem andra bloggare och på så sätt skicka priset vidare.

Så, tre saker som jag tycker om:
1. Mina nära och kära.
2. Verklighetsflykt i olika former (böcker, filmer...)
3. Att göra saker som jag är bra på.
(Så väldigt originellt av mig.)

Sju random facts om mig dårå:
1. Jag är beroende av nagellack och har alltid lackade naglar. Oljan och smutsen på jobbet torkar ut mina dem så att de faller sönder ifall jag inte har något stärkande (och gärna lite rosa eller rött) på dem.
2. Jag läste Latin som min första kurs på universitetet. Jag kommer bara ihåg några lösryckta meningar och enstaka glosor. Pax vobiscum.
3. Jag är jättedålig på att vissla.

4. Jag hade långa rödsvarta rastaflätor när jag var 22. I tre veckor.

5. Jag gick i finsk klass från nollan till nian.

6. Mina favoritserier på TV är Criminal Minds, The Big Bang Theory, How I Met Your Mother, Project Runway och Dexter.

7. Jag tog körkortet några veckor innan jag fyllde 25.

Men nu tänkte jag vara lite busig och nominera endast tre bloggar. Jag har inte särskilt många bloggande vänner (jo, man kan ju nominera folk man inte känner, men det vill jag inte) så även om jag nu kanske drabbas av sju års otur, böldpest och/eller spetälska, så tycker jag att det räcker med dessa tre:

1. Hjärtligt är bloggen jag har följt längst. Det är min fina barndomsvän Hanna som skriver om sitt liv som kvinna, mamma, fru och läkarstudent.

2. På Systerlysters Blog skriver en annan nära vän. En blogg som är både personlig och informativ.

3. The Sister har inte bloggat så jättelänge än, men vad gör det? Jag skickar en award till henne i Usa.

Hur känns det att fylla trettio nu då?

2010-12-12T19:35:00.003+01:00

Är jag rynkigare?
Några grå hår?
Krisar jag?
En plötslig förhöjning av livsvisdom och inre mognad?
Nej. Det känns precis som tjugonio.
Fast det är ju ändå trettio. Det borde ju betyda något.

Here we go again.

2010-12-08T17:18:00.003+01:00

Alltså, jag gillar inte att skriva gnäll-inlägg. (Reheeeally? tänker ni i kör...) Inte egentligen. Men ibland är det skönt att få skriva av sig och få bete sig som sin bloggs enväldiga drama queen. Andra gånger orkar man däremot inte skriva för man vill till varje pris undvika dissikeringen av de negativa känslorna, för då blir de ju alldeles för påtagliga. Och just därför har jag hållit mig undan härifrån lite längre än vanligt.
Inte så att jag mår dåligt, nej, utan jag har bara varit så in i själen trött. Trött trött trött. Så jag har tänkt att om jag inte erkänner det för nån*, så kanske jag lurar mig själv och orkar fram till ljuset i slutet av tunneln (aka julledigheten). Det hade nog inte hållit. Tur att jag blev sjuk. Ja jo, det kan ju finnas en korrelation mellan min trötthet och min förkylning; det är inte helt omöjligt... Ni vet, sänkt immunförsvar och så.

Nu ska jag titta på Sagan om ringen och viska repliker tillsammans med karaktärerna. ("Keep it secret. Keep it safe!")** Kanske att det slinker ner lite glass också, vem vet.

*Okej, jag kan ha nämnt det för folk... typ i varje samtal. Men ifall jag inte skriver det på bloggen så är det kanske inte sant. Eller nåt.
** Det var Gandalf. Yes, så pinsamt många gånger har jag sett dessa filmer. Nej, jag sitter inte här iklädd i mantel och spetsiga plastöron, och nej, jag kan inte recitera hela manuset, men vissa repliker har fastnat och nu kan jag inte se filmerna utan att viska dem högt. Hey, alla har vi våra egenheter.

Dessa tider.

2010-11-27T14:04:00.002+01:00

Det är svårt att fatta att det är första advent imorgon. Den hektiska jultiden har således börjat. December i år kommer att blir galet busy, men tanken på den långa julledigheten gör det lite lättare att ge sig i kast med alla plikter och roligheter.
Det börjar redan idag med en dubbelbokad (ja, egentligen trippelbokad: var tvungen att tacka nej till adventsmys hemma hos S & J) lördagkväll. Först blir det 30-årskalas (Grattis T!) och därefter ska jag på något sätt orka möta upp mina kollegor på stan. Det är nämligen julbord med jobbet ikväll, men tyvärr missar jag själva dinerandet med mysgubbarna och S. (Det hade varit mongolisk buffé på Bamboo. Haha, vad säger "julbord" mer än mongolisk buffé? Nåja, det är ju godare i alla fall.)
Och någonstans ska jag hitta lite tid och ork att sätta upp mina adventsljus. (Finns det ingen app för det? Kan inte iPhonen veckla ut sig själv till en ljusuppsättande betjänt?) Jag hade tänkt att baka lussekatter också, men som tur är glömde jag att köpa mjölk, så jag slipper. Det är ju runt 40 minusgrader där ute (ja, med den fördömda isvinden) så jag tänker inte ge mig ut förrän jag verkligen måste.
Ja, det är hektiskt nu. Men, jag är i alla fall ledig hela helgen! Övertid först nästa helg. Hurra!

Vistelsen i huvudstaden.

2010-11-22T10:15:00.003+01:00

Stockholm var fruktansvärt roligt. Visst, mina fötter har blängt argt på mig, för vi åkte buss exakt en gång (vi tyckte ju att det var gångavstånd överallt), men åh så skoj vi hade det. Vi åt gott, fikade på mysiga caféer och strövade i Gamla Stan, men framförallt nördade vi runt på olika muséer och utställningar. Det var ju det som var tanken med resan; att få se den kinesiska terrakottaarmén och besöka så många av Stockholms muséer som vi bara hann.
Utställningen med terrakottasoldaterna var helt okej och det var intressant att få se dessa världsberömda statyer i verkligheten. Nackdelarna var att det inte var någon stor utställning (den innehöll bara 10 soldater och lite andra kinesiska artefakter) och att det var rätt så mycket folk där, men det var ändå helt klart värt ett besök.

På väg hem hade jag ett märkligt samtal med en urgammal man på Stockholms Centralstation. Jag satt och väntade på de andra tjejerna som var och köpte mat.
-Ska du åka tåg någonstans, frågade gubben som såg allmänt uråldrig och något sjaskig ut.
-Ja, till Göteborg, svarade jag och försökte låta trevlig men ändå lite avvisande.
-Det är en vacker stad. Har du varit på Sahlgrenska?
-Ja, jag är faktiskt född där.
-Hur gammal är du?
-Snart trettio.
-Va?
-Trettio.
-Va? Sextio?
-Trettio!
-Sextio?
-TRETTIO!
-Jaha. Då var det kanske jag som tog ut dig. Jag var läkare där på förlossningen då.
Tyvärr hann jag inte prata mer med gubben, för då kom tjejerna tillbaka med maten och vi förflyttade oss till ett annat bord. Men det är inte varje dag man träffar en gubbe som kanske "tog ut" en.

Unken.

2010-11-15T17:16:00.004+01:00

Det här med bloggandet är inte så lätt nuförtiden; inspirationen är verkligen inte på topp. Att bara rabbla upp vad jag har gjort och vad jag ska göra är inte helt tillfredställande för mig (även om det egentligen är den här bloggens funktion, då jag skriver mest för att påminna mig själv om hur mitt liv ser ut. Fast det är ju kul att ni läser.) men eftersom att mitt liv mest går ut på att jobba, finns det sällan något spännande att skriva om. Jag behöver verkligen komma bort lite; bort från dessa vardagliga rutiner som hindrar mig från att förnya mina tankar. Det är ju tur att jag åker till Stockholm på onsdag. (Ja, onsdag. Jag har blandat ihop dagarna lite, så jag har nog sagt fredag till vissa. Men onsdag är det. Ifall nån undrar.) Eftersom att jag har från späd ålder vant mig vid att lämna stan med jämna mellanrum, har resandet (även små miniresor) blivit en viktig del av mitt livsmöster och jag mår bäst när jag får byta miljö lite då och då. Det är säkert många som känner så. Det börjar nästan krypa i skinnet när man stannar hemma alltför länge och ja, tankarna och rutinerna känns tröga och dammiga. Att komma iväg är som att vädra ett unket, illaluktande rum. När den klara, nya luften kommer in, är det mycket lättare att andas. Så ni förstår att jag längtar efter onsdagen.

Men ja, nu är det fortfarande måndag, så det enda jag har att skriva om är helgen som var och jobbet. Så: helgen var trevlig och den innehöll flytt (M & E flyttar snart och jag hjälpte till lite med förarbetet.), tjejkväll och slappande.
Och på jobbet äter vi en massa godsaker. Ja, det är sant: gottegrisar är vad gubbarna är. Och jag med så klart. Varenda dag är det någon som har med sig godis eller kakor och vi äter som försvultna rovdjur. Under de senaste hmm, säg 10 dagarna har det bjudits på chokladbollar, chokladflarn, Rimi-kakor, tomteskum, lussebullar, pepparkakor (minst två gånger), olika sorters Ballerina-kex (två gånger), vingummin, Dumlekolor och nu har jag säkert glömt bort något. Jo, pizzakväll hade vi också. Tur att det är snart december, för då brukar man ju inte äta så mycket gott. Haha. Ha. Näe, det måste bli ett slut på det här; jag ska i alla fall försöka avstå från godsaker ett tag nu framöver. Jaa-a.

Myller.

2010-11-08T11:55:00.003+01:00

Jag har börjat skriva på många inlägg under de senaste dagarna, men ingen av dem har blivit klar. Det känns bara jobbigt att formulera tankarna just nu; de myllrar runt huvudet som myror på speed och jag vet inte riktigt vilken jag ska ta upp först för inspektion. Inte så att det är några viktiga, intressanta eller djupa tankar, nej de är helt vanliga, vardagliga vad-som-har-hänt-, vad-jag-ska-göra- och vad-jag-borde-göra-tankar. (Jo, det finns djupare tankar också, någonstans mitt i myllret, men de ignoreras kategoriskt just nu.) Men jag kanske borde göra ett försök på att strukturera upp de speedade myrorna i fina linjer. Så:

Vad jag har gjort:
-Klippt mig hos min nya frisör Linda. Hurra för en frisör som jag kan bli stammis hos!
-Träffat H på fredag. Och på söndag.
-Haft systern på besök.
-Sett The Other Guys på bio. Sjukt kul.
-Ätit indiskt med far som var gräsänkling över helgen. (Syrran och jag bjöd på en tidig fars dags-present)
-Köpt tanthatt och bokstöds-ugglor.
-Ätit thaimat med Bror T och A.
-Tittat på Robin Hood med Å.
-Köpt säsongens första flaska julmust.

Vad jag ska göra:
-Jobba.
-Se till att bilen får på sig sina vinterdojor.

Vad jag borde göra:
-Boka tvättid.

Näeh, bättre än så blir det inte idag. De osorterade tankarna får fortsätta att myllra på.

Hemma bäst.

2010-10-30T17:57:00.003+02:00

Nu har den lite tråkigare delen av hösten kommit igång på riktigt. Regn och regn. Det är inte regnet i sig som jag tycker är tråkigt, för det är ju faktiskt lite hemtrevligt när det smattrar mot rutan. Nej, det är den årliga vinterdvalans ankomst som känns lite tråkig. Med det avtagande ljuset försvinner också mycket av min energi, och jag blir plötsligt väldigt hemmakär. Orkar inte planera in lika många fikaträffar eller luncher längre. Stannar hellre hemma med min bok (Hypnotisören av Lars Kepler. Hah, jag är en klyscha: läser deckare i höstrusket.)
Nåja, det är helt okej att vara lite höstseg antar jag. Men jag har lite saker att se framemot:

-Stockholmsresan. Jag och arkeologtjejerna tar en liten tur till den vackra huvudstaden om några veckor för att titta på (delar av) den kinesiska terrakottaarmén.
-Födelsedagen. Eller trettioårsdagen, som den också kan kallas. Märkligt nog ser jag framemot den.
-Julledigheten. Jag fick lite extra ledigt innan jul! December månad är man ju alltid lite lyckligt stressad, så det känns skönt att slippa jobba vecka 51.

Fredagslimbo.

2010-10-22T18:20:00.003+02:00

Fredag, ja. Oftast är de lediga fredagkvällarna helt underbara, för man får ju äntligen andas ut efter en hård arbetsvecka. Man får ligga på soffan och försöka slappna av de spända musklerna (hej Voltaren, min vän!), och man får gå och lägga sig när man inte längre orkar hålla ögonen öppna (istället för att tvinga sig i säng tidigt). Men ikväll befinner jag mig i limbo. Får jag ha helg nu eller inte? Tanken var nämligen att vi skulle jobba över imorgon (11 timmar, yeah!), men så havererade något i fabriken och det blev osäkert ifall vi skulle ha några karosser att svetsa på imorgon. Så, nu väntar jag på besked. Chefen skulle ringa ifall övertiden blir inställd. Ah, brilljant. Efter kl 20.00 vet jag alltså om jag kan slappna av eller om jag ska börja göra mig iordning för att gå och lägga mig.

Annars har veckan varit helt okej. Visst, jag har ont och jag är trött, men det är ju min vardag. Och visst, jag hade min dipp där i tisdags då jag drabbades av en omfattande "VARFÖR?"-kris (det var mest "varför jobbar jag här?"-frågan och dess deprimerande fränder), men den har gått över nu (tills vidare). Den stabiliserande faktorn i min tillvaro är ju de fina människorna jag har runtomkring mig, och torsdagens fika med E och H fungerade därmed som en antidote (märks att jag har tittat på Resident Evil) mot giftet som är mitt jobb. Ja, det var som ett motgift med stärkande vitaminer; det inte bara neutraliserade giftet, utan det gav mig ny energi också! (Men guuud vilka käcka liknelser man kan komma på så här på en fredagkväll. Gå och lägg dig Sanna.)

Hoppas att chefen ringer snart.

Frånvarande.

2010-10-14T10:06:00.004+02:00

Att det har gått så lång tid sen det förra blogginlägget skyller jag på iPhonen. I början av en ny, spännande relation finns det ju alltid en risk för att man blir lite frånvarande för resten av världen och det är nog det som har hänt. Eftersom att den nya kärleken har en annan personlighet än exet (SonyEricsson) så tar det ju ett tag att lära sig de nya reglerna och rutinerna som det färska förhållandet medför. Detta är både spännande och roligt, men ibland tär det på tålamodet också. (Särskilt när man skriver sms. Dumma ordlista.) Men den är så fin, så fin, min iPhone.

Och inte nog med att man ska hinna med mobilen, det sociala livet och jobbet: nej, jag har femtom science fiction-filmer hängande över mig också. (Ja, inte bokstavligt då, för det skulle ju vara konstigt.) Förra veckan frågade jag en kollega om jag kunde få låna filmen Apocalypto (den där mayaindian-filmen som är regisserad av Mel Gibson) och han svarade glatt att han skulle ta med "några stycken andra också." ("Gillar du science fiction?" frågade han. "Joo, jaa, det gör jag väl" svarade jag och tänkte på filmer som Star Wars och Avatar.) Nästa dag dök kollegan upp med en kasse med 15 filmer och förutom Apocalypto så kunde jag beskåda titlar som Resident Evil (1, 2 och 3), Alien vs Predator, Starship Troopers (1, 2 och 3), Supernova och Doomsday. Det var inte bara science fiction, utan det var skräck-science fiction. Det är inte så att jag egentligen har något emot denna genre, för jag kan faktiskt tycka att det är roligt att se filmer med undertitlar som "Mankind has an expiration date." (Doomsday). Men femtom i sträck? Vi får väl se huruvida detta kommer att generera i personlighetsförändringar hos mig eller inte. (Please, do tell om så är fallet. Jag kan föreställa mig att jag kommer att utveckla någon slags asocial, paranoid personlighet med tydliga våldstendenser och att jag till slut barrikaderar mig inne i min lägenhet tillsammans med min iPhone och en från Blocket förvärvad vapensamling.) Nåja, jag har faktiskt inte hunnit se så många av filmerna än (bara tre), så jag kanske klarar mig om jag håller mig till denna takt.

Två år i mobilen.

2010-10-03T18:54:00.026+02:00

Jag är inte så jättebra på att föra över mina bilder från mobilen till datorn. Men nu när min nya iPhone är på väg (den kommer imorgon eller på tisdag!) tänkte jag tömma den gamla telefonen en gång för alla. Så låt mig presentera några glimtar från 2009 och 2010 genom mobilkamerans lins:

En vinterkväll i Brunnsbo. Utsikten från vardagsrumsförstret fick mig att längta efter grönskan.

Gräset är grönare på andra sidan stan. Och så vi har en ankdamm också.

Sommaren 2009 var en bra konsertsommar. Har sjunger Bono under sin gigantiska scenkonstruktion.

Några veckor senare intogs Ullevi av Madonna.

Hösten med sina fantastiska färger är min favoritårstid.

Hällristningsutflykt med tjejerna! Det var kul.

Tomteverkstad på jobbet i december. (Jag sitter längst till höger. Bara kroppspråket kan avslöja vilka de andra är.)

Det var en kall, lång vinter. Hörde att det ska bli ännu kallare i år. Stämmer det?

Det här passerade jag varje dag på väg till jobbet. Vad betyder det? Är Jesus bra? Överviktig? Och vilken Jesus handlar det om?

Någon annan visste vad det betydde och kunde därmed komma ett vist råd.

Och så var det vår igen. Underbart att bo i ett område där det finns en massa blommade träd!

Hösten kom med jobbjobbjobb och nya arbetskläder. Och en iPhone. Adjö gamla mobil!

I väntan på framtiden.

2010-10-03T18:32:00.002+02:00

Det blev tre dagars jobb den här veckan. Handlederna kändes så pass bra i onsdags att jag bestämde mig för att jobba och det gick väl hyfsat bra. I fredags gjorde det lite ont dock, men jag vet inte riktigt om det var träningsvärk eller om det var skadan som ville säga hej. Om det blir värre ska jag gå till doktorn, jag lovar.

I måndags var jag faktiskt så driftig att jag äntligen tog mig till universitetsbiblioteket för att kolla upp lite böcker. Många* blev tittade på och två stycken blev lånade, heja mig! Det ska nog bli en riktig akademiker av mig nån vacker dag. (Men det skulle nog hjälpa om jag faktiskt öppnade böckerna också.)

Annars händer det inte så fasligt mycket. Eller det kanske det ändå gör, det bara känns som att man inte har gjort särskilt mycket. Men jag har ju exempelvis hunnit att plöja igenom stans alla inredningsbutiker med den forna vännen från den yngre tonåren som har flyttat tillbaka till Sverige. Tanken var väl att vi skulle titta på saker till hennes lägenhet, men det var nog jag som hittade mest. Så klart.
Det kan även nämnas att jag var ute och lunchade med arkeologi-tjejerna i fredags och att det blev en fika med Jönköpingsvännen L idag. Men igår gjorde jag ingenting, vilket var väldigt, väldigt skönt.
Ja, det var min vecka det. Livet rullar på och veckorna försvinner i rask takt. Det är väl så när det är höst; mycket händer och tiden går, men ändå känns det som att man står still. Eller kanske är bara jag som känner så; jag som väntar på att jag ska hinna ikapp med min egen framtid.

*Ja böcker då, bör det kanske förtydligas. Fast jag smyg-glodde även på studenterna, för det är ju så roligt att titta på folk. Bebisar är vad dagens studenter är. Mina vänner upplyste mig om att nittiotalisterna har ju faktiskt kommit upp i högskoleåldern nu. Heh. I'm ooold.

Att hänga med vänner, Dracula och mig själv.

2010-09-26T19:40:00.010+02:00

Det är söndag kväll och handlederna känns fortfarande trötta och kraftlösa. Jag som hade tänkt att jobba imorgon, men jag antar att jag får stanna hemma lite till. Det är egentligen löjligt att jag alltid bestämmer mig på förhand när jag ska vara bra, för kroppen bryr sig sällan om mina tillfriskningsscheman. Men jag antar att mitt meningslösa planerande har att göra med min prestationsfixering (som är något selektiv till sin natur).

Det är lite konstigt att vara sjukskriven när man är skadad och inte sjuk. Vanligtvis ligger man till sängs och är allmänt ynklig, men nu känner jag ju mig helt frisk och kry. Självklart har jag vilat och tagit det lugnt, men jag har även haft tillfälle att göra saker. Som i fredags då jag bjöd fina HK på lunch och såg I rymden finns inga känslor med arkeolog-J. (Det var faktiskt en bra film! Jag brukar verkligen inte tycka om svenska filmer, men denna var riktigt rolig.)
Och i lördags hängde jag med brorsonen F. Vi åkte till Toy's r Us och kollade in radiostyrda bilar och köpte en Transformers-gubbe + en gummiorm. På hamburgerrestaurangen där vi käkade cheeseburgare fick F dessutom en fin ansiktsmålning. Bror T var således en stolt far till en liten Dracula när de åkte och hälsade på flickvännens gamla mormor på kvällen.
Denna seg-söndag har jag hälsat på hos föräldrarna och... ja, inte gjort så mycket mer. Det blir väl en kväll med TV:n antar jag.

Lealös.

2010-09-23T10:20:00.002+02:00

Ja, så blev det dårå: jag sitter här hemma och är sjukskriven för handlederna. Jag vill nu inte att låta som en förbittrad drama queen, för det är inte så att handlederna har blivit avkapade eller att de har svullnat upp till stora ballonger. Men visst gör det ont. Förhoppningsvis är det dock ingenting som inte går över med lite vila.
Jag var hos sköterskan på jobbet och fick nya fina handledsskydd, och att använda dem är väl det enda man kan göra, förutom att vila då. (Sjukgymnasten rådde mig att undvika böja på handlederna, men ja... då blir det lite svårt att jobba.)
Situationen på arbetsplatsen är lite kaosartad, för ingenting vill riktigt fungera som det borde. Alla känner sig hårt pressade -både cheferna och vi- och det är nog ingen som tycker att det är särskilt roligt på jobbet just nu. Tack vare helgövertiderna och de nya, usla manickerna (dörrliftarna och bakluckefixturen) har jag nu alltså blivit överansträngd, och jaa-a vad ska man säga? I veckan har jag nog mest varit arg och frustrerad, men nu när jag sitter här hemma känner jag mig märkligt uttömd på alla negativa känslor. Det är väl så när man inte är särskilt engagerad i sitt eget jobb; man lämnar allt på arbetsplatsen när man går därifrån. Handlederna tog jag visserligen med mig, men jag tror och hoppas på att de tillfrisknar i takt med att jag återfår mina krafter. (Orkar inte oroa mig för alternativet.)
Undrar om man vågar sig på att städa lite här hemma? Har ju inte hunnit göra det ordentligt på ett tag, så dammråttorna har börjat bygga små samhällen under mina möbler och garderoben ser ut som att den skulle ha blivit skövlad av apokalypsens fyra ryttare (fast det var bara jag). Ja, det är dags att ta på sig handledsskydden och fatta dammsugaren; jag kan ju inte ligga helt lealös i sängen hela dagen.

Livegen.

2010-09-16T11:03:00.003+02:00

Jag hade ju lovat i något tidigare inlägg att jag inte skulle gnälla om mitt jobb. Tyvärr var det ett löfte som jag inte förmår att hålla fast vid. Fast jag vet inte om det här egentligen ska klassas som whining: det är nog mer ett trött konstaterande: de kör slut på mig snart.
I lördags var det övertid (11 timmar som jag lyckades förhandla ner till 9 för mig egen del) och nu ska det antagligen bli övertid på söndag igen. Det sjuka är att det är beordrat. (Här börjat gnällandet.) Jag har nog förfasat över detta fenomen förut, men jag frågar mig det igen: hur, hur är det möjligt att min arbetsgivare kan bestämma över min fritid och mina helger? Vad är det för fackförening som går med på att låta företaget tvinga in folk till arbetsplatsen varenda helg? Tycker de att det räcker med 4 lediga dagar i månaden? För att få slippa jobba, måste man ha ett giltigt skäl. Ska man tvingas börja ljuga ihop "giltiga" skäl när varken kroppen eller huvudet orkar mer? Jag tycker att de borde anställa mer folk och starta ett nattskift, för det här håller ju inte.
Jag vet att jag har tur som inte är någon barnarbetare i Bangladesh som jobbar dubbelt så mycket som jag gör och jag vet att jag tjänar jättemycket pengar, men det är en klen tröst när man känner sig helt slutkörd. Jag tjänar gärna mindre och umgås med mina vänner och med min familj istället.

Men men. Nu är det som det är. Det är bara att bita ihop och jobba tills kroppen säger ifrån. För det gör den förr eller senare; det känner jag redan i mina handleder. (Jag får nog ta och gå till företagshälsan och skaffa mig bättre handledsskydd.)
För att trösta mig själv har jag nu beställt en iPhone*. Mycket jobb medför pengar och för pengar får man prylar. Prylar medför lycka? Naaeh. Men lite lindring kanske en fin iPhone kan ge. Då har jag någon jag kan umgås med när jag inte orkar träffa mina människovänner. När jag har köpt en ny dator kan jag byta min tjock-tv mot en platt variant, och då kan jag ju sluta träffa människor helt! Bara jobbet och mina prylar! (Bitter, jag?)

Okej, nu får jag ta och rensa ut min negativitet och hänge mig åt lite positivare tankegångar så att jag orkar kvällens jobbpass. Vem vet, nästa helg kanske är helt ledig!

*Weeee! Skulle ju ha köpt den först i december, men det blev visst inte så...

Jag önskar mig:

2010-09-09T17:38:00.008+02:00

En iPhone 4. Det tänkte jag faktiskt köpa till mig själv som 30-årspresent/julklapp i december.

En ny dator. Har funderat på ifall jag ska köpa en Mac Book eller en PC (laptop) och till slut kom jag fram till att det får bli en billig men bra PC. Jag ska ju ha råd att köpa en iPhone december också.

En tjusig väska till min laptop, ni vet en sån där portfölj av skinn. Typ en sån här. Eller varför inte denna som kostar skjortan och halva byxbenet, nu när vi ändå håller på och önskar?

Insiktspiller. Sådana skulle jag smyga in i chefernas, kollegornas, vännernas och framförallt i mitt eget kaffe. Jag blir så frustrerad när folk (och jag själv) inte ser eller förstår saker och ting. Som att vi inte alltid sitter inne med de rätta svaren själv. Och hur bra och fina vi alla är. Och saker som jag inte ens har insikt om att vilja ha insikt om.

Förmågan-att-förändra-saker-och-ting-piller. Ibland har man ju faktiskt insikt om saker och ting, men man vet inte riktigt vad man ska göra med den insikten. Det är lika frustrerande det.

En spindelfri lägenhet. Småspindlar har jag plockat bort hela sommaren, men måttet blev rågat när jag hittade en gigantisk sak på badrumsväggen. (Jag tror att vi tog en dusch tillsammans faktiskt...) Jag köpte en "spindelavvisare" och vi får se om den fungerar. Piper obehagligt, det gör den i alla fall. (Har den bara på när jag inte är hemma och blir livrädd varje gång jag kommer in.)

Att göra annat än att jobba.

2010-09-06T20:27:00.004+02:00

Klockan är halv nio och jag borde gå och lägga mig snart. Är jag 10 år gammal? Nej, jag är skiftarbetare. Heh.
Är dock inte ett dugg trött (trots att jag har gått upp kl 05.00 idag) så att jag mig själv tillåtelse sitta uppe en stund till.

Jag behöver nog inte oroa mig för att jobba ett år till. Tiden går ju så fruktansvärt fort! Tänk, nu är sommaren över (jo, det verkar så, det är ju svinkallt) och schwoosh säger det, och så står jag där och rotar fram mina adventsljus igen. Och under tiden ska man hinna med sitt liv på något sätt. Med "sitt liv" menar jag att jag borde hinna göra annat än att jobba, för det har jag haft lite problem med på sistone. Eller ja, jag har ju haft fullt upp med annat, men jag har ändå inte hunnit träffa folk som jag borde ha träffat och göra saker som jag borde ha gjort (läs: åka till UB och leta upp lite genusteorier). Men jag ska försöka ta tag i allt, steg för steg! Denna vecka har jag bokat träff med inte mindre än sex kompisar och det känner jag mig fruktansvärt nöjd med (det blir bara tre "träffar", men ändå...). Nästa vecka får jag ta tag i projektbeskrivningen och genusteorierna.

Förra helgen var riktigt trevlig förresten! Jag hann med Loppisdag på Friidrottens Hus med arkeolog-C (köpte en tavla, en väska och fina tallrikar för en billig peng), kräftskiva med kollegorna (hos stackars J som fick moppa golvet flera gånger under kvällen) och Ikea-shopping (köpte skohyllan Ställ som jag ställde i sovrummet (Hah hah, vad roligt det är med ordvitsar såhär på kvällskvisten. Hah.)).

Nej nuuu närmar sig klockan nio. Dags att borsta tänderna!
(Jag lägger mig inte så här tidigt varje kväll, bör det kanske tilläggas. Men i början av veckan är det bra att sova så mycket man kan, för nätterna brukar bli kortare ju närmare helgen man kommer, har jag märkt...)
Natti natt.

Askersund's finest.

2010-08-30T10:46:00.002+02:00

Ibland blir man bara så glatt överraskad. Visst trodde jag att det skulle bli kul att gå på bröllop i lördags, men att det skulle bli en sån fin och rolig helg hade jag inte förväntat mig.

Själva bröllopet var både gemytligt och rörande, så som goda vänners bröllop ofta brukar vara. Jag fick assistera vid fotograferingen och ta hand om presentbordet, och det är ju alltid roligt! På festen hade jag äran att sitta brevid de mest underhållande och intressanta människor som man bara kan tänka sig, så man kan väl säga att mina skrattmuskler är vältränade och mitt diskussionsbehov är väl tillfredställt efter en sådan kväll. Bruden var vacker, brudgummen stilig, maten var utsökt, ja ni fattar.

Men det som verkligen berörde mig mest, var alla dessa lokala hjältar som vi fick träffa. Jag och Å bodde hos en fantastisk familj i Zinkgruvan (ja, det finns ett samhälle i vårt land som heter så) där vi kände oss så hemma att vi hade svårt att komma därifrån när det var dags att åka hem. Och vi kom ju inte särskilt långt heller, när vi och frisören L väl begav oss. Bilen (Å:s, inte min) behagade nämligen att braka ihop när vi var på väg att lämna Askersund, och det var en väldig tur att vi just då råkade köra förbi en mack där vi kunde stanna. Det var tydligen någon rem som hade gått av. Söndag som det var, fick vi lite problem med att få tag på försäkringsbolag och verkstad, så vi bestämde att oss för att ringa värdfamiljen och fråga om de skulle kunna tänka sig att köra oss till tåget, ifall vi inte fick igång bilen (de skulle ändå åt det hållet). Pappan i familjen tog direkt tag i situationen och började ringa runt till folk som skulle kunna hjälpa oss, och till slut var nog halva stan involverad. De ringde mekaniker, de kollade upp reservdelar på nätet, ja de ordnade allt medan vi rullade tummarna där på macken. Det hela slutade med att vi hamnade hos värdmammans syster och man, och där satt vi och bullfikade i deras vardagsrum. De hade bogserat bilen hem till sitt hus, då de kom fram till bilen kunde lagas först på måndag. Eftersom att vi fortfarande hade ett problem med att ta oss hem till Göteborg, bestämde sig denna fantastiskt generösa dam att låna ut sin egen bil till oss, för att hon "ändå inte använde den så mycket och för att någon ändå var tvungen att komma upp och hämta Å:s bil sen när den var lagad". Trots våra vilda protester åkte maken till och med och tankade den för oss innan vi fick åka iväg. Märk väl att detta är människor som vi aldrig ens hade träffat före bröllopet. Det som skulle kunnat ha varit så jobbigt (bilproblem, hate them!) blev på något sätt så roligt och inspirerande, då dessa människor gjorde vårt problem till sitt eget och löste det medan vi satt där som tre frågetecken. Helt otroligt. God bless Askersund.

Beware of the zombie.

2010-08-25T20:40:00.003+02:00

Idag har jag varit trött, så trött. Livet är inte lätt när man är trött. Jag har:

haft humörsvängningar.
glömt saker.
tappat saker som inte bör tappas.*
satt eld på min t-shirt.**

Jag borde kanske förses med en varningstriangel.

Men nu på kvällen lyckades jag faktikst uppbåda så pass mycket energi att jag orkade städa i sovrummet. På fredag kommer mina vänner A och K från Eskilstuna och de ska låna min lägenhet under helgen. Jag ska på bröllop i Askersund, så jag är tyvärr inte hemma. Fast det blir ju jätteroligt att få gå på S och J:s bröllop!

*Maskiner, vattenmuggar och böcker (så att man tappar bort sidan man är på. Suck.).

**Undrade varför det kändes så varmt kring midjetrakten. Tittade ner och visst; där brann det. Ingen skada skedd, förutom på t-shirten. Så kan det gå när man svetsar.)

Verkligheten hann ikapp.

2010-08-20T10:18:00.004+02:00

Hujedamej. En dag kvar av den första arbetsveckan. Det känns. I fötterna, i ryggen och i huvudet: ja aj vad det känns! I och med sex veckor av förslappad tillvaro och ett antal förkylningsdagar, har volvomusklerna förtvinat en aning, och det tar väl ett tag innan man är lika stark som förut. Rent mentalt är det nog inte bättre arbetsklimat heller; ledningen har drabbats av nedsatt organisationsförmåga igen. Och det hela toppas med det glädjande beskedet om att det blir övertid i helgen! Can't wait.
Nåja, jag har bestämt mig för att försöka vara så positiv som det bara går angående mitt jobb. Det betyder att jag ska anstränga mig att vara relativt moderat i mitt gnällande, för det är ju känt att bitterhet bara föder mer bitterhet. Därmed väljer jag att se helgens kommande övertid som en möjlighet till att samla på mig lite mer timmar (och pengar) och glädjas (okej, dit har vi en lång väg att vandra...) över att det går såpass bra för företaget.

När det gäller framtidsplaner så har jag kommit så här långt:
Plan A: Jag jobbar fram tills att jag kommer in på forskarutbildningen och sparar pengar i kopiösa mängder. Ju längre tid det tar för mig att komma in, desto mer pengar samlas det på hög.
Plan B: Jag jobbar hösten, läser någon kurs till våren (exempelvis Arkeologi B eller Socialantropologi) och söker in på forskarutbildningen. Om jag inte kommer in, börjar jag jobba igen.
Plan C: Jag kommer på en bra affärsidé och startar eget, blir superrik och kan bekosta min forskning själv när jag vill.

Fördelen med Plan A är ju att jag skulle spara pengar (som man verkligen inte är gjord av som doktorand), men den stora nackdelen är att jag inte vet när jag kommer in. Tänk om det tar flera år? Orkar jag jobba så länge på ett ställe där jag grund och botten inte är lycklig? Förmodligen inte.
Fördelen med Plan B är att jag får plugga (åååh!), men det kostar. Är det värt att ta mer lån och leva på existensminumum igen? Men om jag inte kommer in på forskarutbildningen, så har jag fått ett avbrott i jobbandet i alla fall.
Plan C vore ju toppen. Det fattas bara en idé.

Jorå. Jag får fundera lite mer.

Att inte tänka på det som kommer.

2010-08-11T23:14:00.004+02:00

Jag har försökt att undvika att skriva blogginlägg, för jag vet att jag bara kommer att ta upp saker som jag tillsvidare vill förtränga. Som det faktum att semestern håller på att lida mot sitt slut och att jag borde ha kommit på vad jag ska göra med mitt liv. Ja ni ser ju; där kom det. Nej, jag vägrar ha jobbångest och framtidsfunderingar just nu! Jag måste ju få att njuta av mina sista lediga dagar. Så jag tar och babblar om semestern istället.

Det blev dessvärre ingen resa till Estland och bröllopet förra helgen. På grund av logistiska problem och annat strul var vi tvugna att stanna hemma. Eller ja, jag stannade inte hemma, utan jag åkte upp till Eskilstuna och hängde med tjejerna istället. Det kunde självklart inte mäta sig med J:s bröllop, men vi hade det trevligt ändå. Vi gick på konstmuseum och besökte E-tunas sevärdheter (bl a Rademachersmedjorna) samt gick på en musikal där P:s man musicerade. Vi hann även med det sedvanliga filmtittandet och godsaksätandet, så det var på många sätt en mycket angenäm liten tripp.

Här hemma försöker jag nu fylla mina dagar med kompisträffar och vila. Det är ju just de två saker som jag inte hinner med under mina arbetsveckor, så jag får verkligen passa på under de resterande dagarna. Och det är ju ingen dålig plan för resten av semestern; mina fina vänner och egentid tillhör ju mina favoritsaker i hela världen!
Sen att jag antagligen får skaffa mig en bandspelare som spelar upp mantrat "jagälskarmittjobb jagälskarmittjobb jagälskarmittjobb" så att jag kan hjärntvätta mig själv med under nattsömnen, är en annan sak. (Eller är det ett jobb för Inception-gänget kanske?) Jaja. Det blir nog bra det här.

Pysseltips.

2010-08-03T16:16:00.010+02:00

Jag brukar inte vara den som kommer med en massa pysseltips på bloggen, men eftersom att jag hade snott idén från denna blogg, tänkte jag dela med mig.

Jag har länge haft en liten minibyrå från Ikea i badrummet och den har fungerat utmärkt som förvaring för mina smycken och diverse småprylar. Jag tror att den heter Moppe men jag lyckades inte hitta den på Ikeas hemsida, så jag vet inte om de säljer den längre. Och jag var tyvärr inte så förutseende att jag tog en "före"-bild på den, så ni får helt enkelt föreställa er en liten byrå med små lådor i trä. Jag målade den vit då jag köpte den, men efter alla år i badrummet hade den blivit lite missfärgad. Det var med andra ord dags att piffa till den. Jag hittade dessa fina servetter från Marimekko och tänkte genast på ett inlägg från Ikea Hacker.

Dagens pyssel blev därmed decoupage! Det hade jag aldrig gjort förut, men på det lilla nybörjar-setet som jag köpte från Panduro fanns det tydliga instruktioner.

Man ska klippa till servetten till passade bitar och dra bort de överflödiga lagren, så att endast "bildlagret" finns kvar. Sedan stryker man ett tunt lager lim på underlaget där man vill fästa bilden. (Lådorna i mitt fall.) Man placerar bilden på underlaget och stryker bort alla veck. Efter det lägger man ett lager lim över allting. Man låter det torka och sedan kan man stryka på till ett lager lim ifall man vill. Så här fin blev min lilla byrå! (Den stora hyllan är en smal Billy, ifall nån skulle undra.)

Resedagbok IV

2010-07-28T17:44:00.008+02:00

Den sista resedagboken får jag skriva hemifrån, för Bror K:s dator slutade att samarbeta med mig under den sista veckan.

Efter att Bror P och J åkte hem känns det som att vi tog det lite lugnare. Det kan i för sig bero att både Bror K och A jobbade på dagarna, så att jag hade mycket egen slappa-vid-poolen-tid. Och det behöves måste jag säga, då jag var riktigt trött efter Mexiko, halvkrasslig som jag var.

På lördagen var det dags för Disney! Jag åkte till Magic Kingdom med A och hennes syster J + pojkvän + pojkväns son och det måste ha varit en av de varmaste dagarna dittills. Man kan med andra ord säga att det var något av en prövning, med tanke på hettan, ljudvolymen och alla de hemska barnen (främmande barn är inte my cup of tea, särkilt inte om de gnäller och skriker). Men det var ändå roligt att få förverkliga barndomsdrömmen och se det fina slottet och åka de olika attraktionerna (som var rätt så barnsliga, men ganska lagom för mig..).

En av favoriterna var Mimmi Piggs hus. Där vill jag bo.

Jag sitter utanför Musse Piggs hus och beundrar hans tomater.

Sen var det ju bara några få dagar kvar. Det blev lite mer solande (vilken "bränna" jag har nu, haha), shopping och ätande på olika restauranger (amerikanerna lagar ju knappt någon mat hemma...).

Den sista dagen gjorde vi något superamerikanskt: vi åkte till en skjutbana och sköt med Bror K:s pistol. (Helt sjukt att han verkligen har en riktig pistol hemma. Han fick den gratis visserligen, men ändå...) Pistolskott låter riktigt högt fick jag erfara, men jag var en hyfsad skytt, måste jag säga. Brevid oss stod det en helt galen snubbe som precis hade köpt en shot gun (hagelgevär?) och han var helt överlycklig. Han erbjöd oss att provskjuta, men jag tackade nej (Bror K sköt). Skjutbanans föreståndare verkade dock ta mitt nej personligt och hämtade sitt eget gevär och förklarade att "shot guns are not so bad as everybody thinks, look!" (Och så sköt han med en arm, Arnold Schwarzenegger-stil, för att demonstrera.) Okejdå, sa jag till slut och avfyrade ett skott. Galna amerikaner.

Och nu är jag hemma igen; anlände i morse. Har självklart jet lag ("missade" ju en natt) men hoppas att jag lyckas vända tillbaka dygnet snabbt. Sammanfattningsvis kan man säga att Usa-resan var riktigt bra: bra balans mellan vila och aktiviteter. Självklart var det tråkigt att jag blev sjuk, men det kanske bara var bra att jag tvingades att ta det lugnt också.

Resedagbok III

2010-07-22T16:02:00.004+02:00

I fredags akte vi till Cancun, Mexico. Det var som en liten semester fran semestern: fyra dagar pa ett fyrstjarnigt hotell med all-inclusive, vid den turkosa mexikaska gulfen. Det var hur lyxigt som helst; inte helt fel att ha en egen servitor vid poolen som hamtade glass och dricka till en och att fa bestalla vad som helst pa (och utanfor) menyn i restaurangen.

Samma kvall som vi anlande var det beach party pa stranden och dar satt vi i vara plaststolar och tryckte i oss mat fran den fantastiska buffen och tittade pa dansforestallningen. Nasta dag tillbringade vi vid poolen och forsokte battra pa brannan. Det var egentligen en molnig dag, men vi lyckades alla branna oss anda, vita skandinavier som vi ar. Pa sondagen kom sjalva hojdpunkten av resan (enligt mig i alla fall), da vi akte till mayaruinerna i Chichen Itza. Som en religion/historia/arkeologi-nord har det alltid varit min drom att fa se de maktiga pyramiderna i Centralamerika och Chichen Itza gorde mig inte besviken. Det var nog den haftigaste fornlamning (hela stallet alltsa, som jag inte ens hann ga igenom helt, for det var sa stort) jag nagonsin har sett. Nordsjalen var lycklig.

Nu ar jag tillbaka i Orlando och Bror P och J har redan hunnit aka hem till Sverige. De holl dock pa att missa planet hem, for de hade kollat fel pa dagen... De var pa vag att aka till en vattenpark nar J rakade titta pa biljetterna och sag att "Heeej, planet aker ju om tva timmar och inte imorgon!" De fick lite brattom, men de hann med, som tur var.

Idag hade jag tankt att slappa vid poolen sa lange som Bror K jobbar, och sen aker vi nog och shoppar nagonstans. Kanske blir det en bio ikvall ocksa, vi far se.

Resedagbok II

2010-07-15T21:24:00.007+02:00

Nu sitter jag har och har lite feber. Jag som trodde att jag hade kommit undan, men icke! Som tur ar verkar det inte vara lika illa som hos Bror K och J som var riktigt sjuka, men det suger anda, for de andra akte till Disney World idag. Istallet for att skaka hand med Musse Pigg och aka berg-och-dalbanor sitter jag har hemma hos Bror K och lyssnar pa askan. Naja, jag aker nog till Disney nagon annan dag; jag hinner ju gora det senare. Och det ar faktiskt helt okej att vara hemma en dag; jag har ju filmer och Ben & Jerry's som sallskap. (Jag tanker vara frisk imorgon...)
Har kommer nagra bilder! Jag har inte fotograferat sa hysteriskt mycket som jag brukar pa resor, men lite bilder har det anda blivit.

Pa Cocoa Beach!

A:s hus pa stranden. Hon bor hogst upp pa den nionde vaningen och har en fantastisk utsikt over havet!

Utsikten pa kvallen.

Vi besokte Kennedy Space Center och larde oss allt om USA:s rymdforskning (typ). Vi fick till och med se riktiga rymdforskare in action... Jag var tyvarr lite vissen pga forkylningen, men det var roligt anda!

Middag ute pa en hamnkrog i Canaveral.

Resedagbok I

2010-07-13T02:56:00.003+02:00

Ja, nu har jag varit har i Florida nastan en hel vecka. Vi har hunnit shoppa, ligga pa stranden och ata en himla massa god amerikansk mat. Livet ar ganska gott just nu kan man saga...
Det som har varit trakigt ar att Bror K har varit sjuk (nagot som han fick i Sydafrika) och att stackars svagerskan J blev smittad. Vi har med andra ord inte kunnat gora sa mycket, men det har faktiskt varit skont att bara ta det lungt. Fast vi har ju hunnit shoppa en hel del... Jag har kopt lite klader, smycken och en vaska (en mindre resvaska, jattefin och bra att ha pa hemvagen).
Vi har bott bade hos Bror K i Orlando och hos hans flickvan A i Canaveral/Cocoa Beach. Bada stallen har sina fordelar: I Orlando finns det sjalvklart mer att gora, da det ar en stor stad och ett populart turiststalle, men hos A finns den fantatiska stranden precis utanfor dorren. Till och med jag som inte ar nagot stort fan av strandliv har tyckt att det har varit helt underbart att sitta i solen och bada i havet. Jag har visserligen brant mig litegrann (of course...), men det kunde ha varit varre...

I skrivande stund sitter vi i soffan med matta magar (vi har precis atit supergoda zinger's (benfria kycklingvingar) pa Ale House) och vantar pa att Bror P kommer hem fran sin loprunda (han fick kalori-angest). Det blir nog en filmkvall ikvall tror jag.
Vi far se vad morgondagen for med sig; det beror lite pa hur Bror K och J mar. Ja, vi far se. See ya later.

Jag vinkar adjö.

2010-07-05T22:20:00.002+02:00

Så imorgon åker jag dårå, till Amerika. Borta i tre veckor. Guuuud, så skönt det ska bli!
Vi får se huruvida det blir några blogginlägg under resans gång eller inte. Har hört att de har internet därborta på andra sidan Atlanten, så möjligheterna finns ju så att säga... Det handlar väl mest om tid och ork. Kanske, kanske kan det till och med komma upp en bild eller två på bloggen (eller på fejan); vi får se.
På återseende.

NU mina vänner, nu...

2010-07-02T21:37:00.004+02:00

...är det semester. Det har det varit i ca 6 timmar. Och det kommer att fortsätta vara det i drygt sex veckor till. Ni fattar inte hur skönt det känns! I år är semestern verkligen välförtjänd; jag har ju knegat igenom ett helt år av blod, svett och brännsår.

Hittills på min semester har jag hunnit:
-Sitta i bilköer.
-Shoppa brudklänning. (Nej, inte till mig själv, nej. Till H.)
-Sitta i solen.
-Äta mjukglass.
-Åka Paddan. (!)
-Äta jordgubbar.

Andra semesterplaner:
-Åka till USA.
-Vila.
-Åka till Estland via Lettland och gå på bröllop.
-Läsa böcker.
-Umgås.
-Komma på vad jag vill med mitt liv just nu.

Sammanfattning av helgen och nuet.

2010-06-28T18:35:00.003+02:00

Midsommaren firades med familjen. Ovanligt? Ja faktiskt, för oss är det ovanligt. Det är nämligen sällan mina utspridda syskon befinner sig samlade i samma stad ett så tidigt skede av sommaren. Men under detta års midsommarhelg hann jag träffa alla utom bror K som befinner sig på fotbolls-VM i Sydafrika. Även min vän H gjorde oss sällskap under de gemytliga festligheterna. Så riktigt trevligt var det.

Nu sitter jag på min soffa och känner mig som en zombie på valium. Det är vad en uppväckning klockan fem och en varm dag på jobbet kan åstadkomma. Det är inte mycket som rör sig i mitt huvud. (Hence the osammanhängande, grammatiskt tvivelaktiga och lakoniska blogginlägg.)
Men det som faktiskt ockuperar mina tankar nuförtiden (när jag inte är i zombie-mode) är givetvis Usa-resan. Och då menar jag framförallt alla föreberedelser. Det är ju så mycket man ska hinna göra och komma ihåg att köpa. Det är som en never ending lista som rullar i mitt huvud: köp solskydd (check!), färga bort utväxten (check!), köp baddräkt (check!), leta upp biljetten som jag skrev ut för en månad sen, växla pengar, vaxa benen, köp en bok, köp kaffe till bror K... ja och så vidare. Men jo, det ska bli såhåhåhåhåååå underbart att komma iväg.
Och nu är det bara fyra arbetsdagar kvar!

Äsch.

2010-06-22T10:20:00.003+02:00

Förra veckan mailade jag den ansvarige för forskarutbildningen på det humanistiska fakultetet. Jag ville fråga lite hur det kommer att bli i höst när de utlyser doktorandplatserna. Förra året utlyste de platserna i september (med studiestart i januari) och då handlade det om en plats per ämne. Framförallt ville jag veta ifall de skulle ha fler än en plats per ämne i år, för det skulle ju öka mina chanser markant. Jag kom ju som bekant trea förra året.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om svaret jag fick. Den spontana reaktionen är "Äsch!". De tänker nämligen inte utlysa några platser i september. Istället ska de omorganisera hela antaglningen till forskarutbildningen, så att ansökningen sker i januari och studiestarten blir i juli eller september. Och nu är det inte längre en plats per ämne som gäller, utan alla ämnerna konkurrerar om samma platser. Det kan med andra ord bli en eller fler platser till mitt ämne (religion) eller inga.
Bra med detta är: Jag slåss inte längre om en enda plats.
Dåligt med detta är: Jag måste nu konkurrera med fler ansökanden än förut. Studiestart är som tidigast OM ETT ÅR! Gaaah!
Jag som precis började se ett eventuellt ljus i slutet av arbetstunneln; det var ju bara ett halvår kvar. Ska jag verkligen orka jobba ett helt år till? Hur underbara mina arbetskamrater än är, så vet jag ärligt talat inte om jag klarar av det. Det är så tungt för min kropp och så ostimulerande för min hjärna.
Men vad ska jag annars göra? Jag får ta och fundera på det här. Äsch då. Nåja, jag har ju i alla fall mer tid att fila på min ansökan/projektplan.

Sommar i staden.

2010-06-16T20:50:00.007+02:00

Sommarkvällarnas ljuvlighet är det som jag drömmer mig bort till under vinterhalvåret, ifall jag nu drömmer om sommaren. (Hösten är ju annars favoritårstiden.) Det är så vidunderligt vackert med kvällsljuset som letar sig fram genom den okontrollerade och vilda grönskan. Solen -som på dagen är alldeles för varm och obarmhärtig- är min vän på kvällen, då dess strålar inte längre bränner, utan värmer mig i den milda brisen. En kväll som denna är det perfekt att ta en promenad i min del av stan, för här bildar de gamla husen och den intensiva naturen en så sagolik harmoni med varandra att man vill etsa denna sinnebild av sommarkvällens härlighet i sitt minne för evigt. När man går genom Torpa till Kålltorp ser man folk som ligger i solen eller sitter på de små krogarnas uteserveringar. Doften som sprider sig ifrån trädgårdarna kommer antingen från blommande växter eller från glödande grillar. Ibland känner man doften av nyklippt gräs. Det känns som att alla i hela stadsdelen är ute och njuter av vädret; man möter promenerande och joggande människor överallt och horder av tonåringar hänger vid pizzerian på torget. Det är riktigt jobbigt att inse att man måste gå hem och lämna den ljuvliga sommaren utanför. Men förhoppningsvis blir det många fler sådana här kvällar framöver; det är ju faktiskt bara juni.

Nya mallar.

2010-06-11T14:10:00.002+02:00

Åh, det finns en massa nya mallar att använda sig av på Blogger. Kul för mig som är så oinsatt i bloggdesign! Så bli inte förvånad om min blogg ändrar utseende lite då och då...

I don't think so.

2010-06-11T12:57:00.006+02:00

Det är väl ingen hemlighet att jag längtar tillbaka till universitetet (mer småtragiskt än hemligt), men även jag har mina gränser. Idag damp det ner en inbjudan genom brevinkastet där dekanus för det humanistiska fakultetet inbjöd mig till att fira min examen i oktober. En nackdel med att studera ett litet humanistiskt ämne där man kan skräddarsy sin utbildning själv, är ju att man inte har någon examensdag i den bemärkelsen att hela "klassen" samlas och firar sin avslutning tillsammans. Så en allmän ceremoni för alla nyexaminerade är ju faktiskt en fin tanke. Men för mig känns det som att det är liiite för sent. I oktober? Över ett år efter att jag faktiskt har tagit min examen? Näeh, tror inte det va; jag betackar mig. Jag klarar mig utan diplom, tal och Humanistkörens sång. (Diplomet är ju ändå inte något officiellt examensbevis, vilket jag redan har erhållit.) Tanken om att jag skulle ta ledigt från jobbet, dra dit mina föräldrar och få mitt namn uppropad av dekanus bland en massa främlingar känns ganska bisarr faktiskt.

I skrivande stund sitter jag och äter jordgubbar efter att ha bråkat med min nyinköpta rullgardin. Bären fungerar som en tröst för det var rullgardinen som vann. Anledningen till att jag har införskaffat mig åbäket ifråga, är att de persienner som jag har i sovrummet inte räcker till såhär i sommartider. Grejen är bara att gardinen är för bred för att passa mitt fönster och därför har jag försökt att kapa eländet. Men efter att ha kapat och kapat passar den fortfarande inte (något gick fel med mätningen; var det jag eller är det fel på instruktionerna?) och dessutom kommer jag att behöva en borr för att få upp fästerna. Så jag gav upp. Jag måste ju spara lite krafter till jobbet också.

Tiden går fort när man lever.

2010-06-06T21:11:00.006+02:00

Tempus fugit, som Vergilius så vist skalderade. Tiden bara försvinner (eller flyr, enligt Vergilius) och plötsligt kommer man på att man har glömt att uppdatera bloggen på ett tag. Inte för att det har hänt nåt superviktigt, men jag måste säga att livet har varit ganska så trevligt sen sist. Det är ju sommar! Även om det nu betyder att jobbet är lite extra hårt på grund av värmen, så betyder det också att man kan njuta av solen på sina lediga stunder. Det uppväger det jobbiga, lite grann i alla fall.
Tack vare att jag har ett minne som en retarderad guldfisk ibland, har jag inte så mycket att berätta om veckan som gått, (undrar vad jag har haft för mig... Jobbat... och... ??) men jag kan tala om för er att denna helg har varit riktigt trevlig. Igår var jag på ett fördelsedagskalas där jag fick umgås med intressanta människor och där jag blev bjuden på så god mat att jag börjar dreggla när jag tänker på det. (Pinjenöts-biffar med fetaoströra, paprika-salsa och hasselbackspotatis. Och en fantastisk tårta till kaffet. Mmmmm.) Och idag har jag varit på ett annat kalas. Födelsedagsbarnet H ställde till med en avslappnad grillfest i "sin" fantastiska trädgård och där satt vi på våra filtar och njöt av den fina söndagen. Vilken perfekt helg!

Annars handlar mitt liv mycket om att längta till semestern. Åh, vad jag längtar! Det är verkligen dags för att ta en paus från jobbet, så att jag kan samla på mig krafter för att orka lite till. Fyra veckor kvar. Må tempus fugit de veckorna också!

Arbetaren.

2010-05-26T11:39:00.005+02:00

Snart är det juni. Och vet ni vad det betyder? Då har jag jobbat ett år. Den insikten är lite ångestladdad för mig, det måste jag erkänna. Fast samtidigt betyder det ju att jag kommer allt närmare till en ny chans att söka in på forskarutbildningen, och det är ju bra.
Ibland känns det att jag har slösat bort ett helt år av mitt liv på något som jag inte tycker om. Ett år av ingenting. Tidvis känner jag mig så intellektuellt understimulerad att jag till slut blir helt bedövad. (Yes, jag är en intellektuell snobb.) Att träffa vänner som H, E och andra kloka, lärda personer har blivit livsviktigt för mig, för då kan vi diskutera saker som är jag tycker är intressanta och engagerande. (Igår diskuterade vi rödbetor på jobbet. Jag kände mig lite utanför, då mina åsikter om ämnet så gott som obefintliga.) Visserligen är det ju mitt eget ansvar att hålla min hjärna uppdaterad och stimulerad, men det är inte lätt när man är så trött hela tiden. Jag borde läsa intressanta fackböcker, men det enda jag orkar ögna igenom är lättlästa tramsromaner. Det finns väl otaliga saker man skulle kunna göra, men jag har ju aldrig tid. Bortförklaringar och åter bortförklaringar, jag vet. Men jag tackar Gud för mina vänner som håller Akademiker-Sanna vid liv och inte låter Arbetar-Sanna ta över helt.

Men jag måste ju säga att det finns många bra saker med arbetandet också. Jag har fått lite distans till universitetsvärlden och fått känna på ett liv där man inte är under mental press twenty-four seven. Dessutom har jag lärt känna många fantastiska människor som har berikat mitt liv på ett oförglömligt sätt. Och man ska inte glömma att jag har tjänat en himla massa pengar och det har resulterat i att jag har fått inhandla allt det där som jag inte har kunnat unna mig som student. Och snart får jag ju åka på en tre veckor lång semester till Usa! Allra viktigast är nog att jag har haft tid för mig själv; mina tankar har ju varit fria att användas till min egna personliga utveckling istället för olika skolprojekt.

Ja, nu gäller det att njuta av sommaren och sedan söka in på utbildningen igen. Jag hoppas innerligt att jag kommer in denna gång, för annars vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på.

Loppisrundan II.

2010-05-23T19:17:00.002+02:00

Vilken bra helg det har varit! Vädret har varit helt underbart, jag har umgåtts med familjen (mor, far, syster M, bror T och hans A.), de fina Moheda-träskorna är invigda och jag hade en toppenlördag med arkeologitjejerna. Äntligen fick vi till den andra loppisrundan som vi har sett så mycket framemot. Denna gång härjade vi runt i de norra och de östra delarna av stan och vi hann med fyra butiker. Det hela avslutades med en lunch på det franska caféet i Olskroken och en glass på Lejonet och Björnen. Det kunde verkligen inte ha blivit bättre.

Utvärdering:

1. Reningsborg Angered
Angeredsvinkeln 9.
Vi anlände tio minuter innan öppningstiden och då var det redan en kö utanför.(Vilket ifs är vanligt när det gäller loppisar.) Tur att vi kom då, för senare hade det nog varit svårt att hitta parkering. Och jag förstår varför stället är så populärt; det är ju gigantiskt! Det fanns massor av prylar och porslin för helt okej priser och om man är ute efter fina möbler, bör man absolut komma hit. Klädavdelningen var lite trång dock, så jag orkade inte ens gå igenom den särskilt väl. Jag fyndade tre fina ramar, en tavla och en lampa för 150 kr sammanlagt.

2. Stadsmissionen i Kretsloppsparken
Lärjeågatan 12.
Hela parken har nog inte många år på nacken, så lokalerna var fina och fräscha. Efter Reningsborg kändes möbelavdelningen lite fjuttig, men visst fanns det en del fint där också. Styrkan var nog klädavdelningen som upptogs av hela övervåningen. Helt klart värt ett besök! En söt liten brosch, en Carl Larsson-bok från 1920 och en Diesel-jeansjacka fick följa med mig hem. Kalaset kostade 190 spänn.

3. Finska Pingstkyrkans Second Hand
Redbergsvägen 19.
Här brukar jag ju jobba lite då och då, så jag vet inte om jag kan ge någon objektiv utvärdering. Stället är ganska litet, trångt och plottrigt, så man måste vara utrustad med mycket tålamod för att orka titta igenom allt. Har genom åren gjort fantastiska fynd, då priserna är oftast väldigt låga, men ibland hittar man ingenting. Denna gång köpte jag ett fint blommigt tyg för 30 kr. Kanske syr jag kuddar av det, vi får se.

4. Gilead Ungdomshjälpen
Danska vägen 100. (På baksidan.)
Ett ganska trevligt ställe, då det är stort och rymligt. Mellan vissa hyllor fick jag dock en släng av klaustrofobi, då det var lite märkligt trångt. (Märkligt pga att det annars var så rymligt.) Fina grejer och möbler, men alldeles för dyrt; det tyckte vi alla. Köpte inget.

Vi började redan fundera på en tredje loppisrunda, då det finns många ställen som vi inte har besökt än. Det får bli någon gång i sommar när tjejerna har kommit tillbaka från sin utgrävning (åh, tänk att de får ha så roligt under sin utbildning!) och jag har kommit hem från USA.

Värmen.

2010-05-19T18:37:00.003+02:00

Oj, vad det var varmt nu helt plötsligt. På morgonen när jag släpar mig till bilen brukar det vara ganska så kyligt, men idag var det riktigt behagligt. På rasterna satt vi till och med ute och solade. (Måste ju börja grunda inför Florida-resan. Det tar ju tid för mig att ens nå det nyansen som andra har på vintern...) Ah, ljuvligt! Efter jobbet tog jag och Å en promenad ute i det gröna och det doftade alldeles underbart bland de blommande träden.
Nackdelen med plusgarder över de 20 är dock att det blir så himla varmt inne i fabriken. Man svettas som en liten rosa gris och luften verkar inte räcka till. Följdaktigen blir man så oerhört seg, både till kropp och själ. Och det värsta är att det inte ens är särskilt varmt än. Hur ska det bli i sommar? Jo, jag vet hur det ska bli (I've been there, remember?) men låt oss förtränga det ett tag till. Låt oss njuta av den första värmen och ta vara på dessa ljuvliga vårdagar då vädret är så gott som perfekt!

Bad girl.

2010-05-10T12:51:00.004+02:00

Jag lider defenitivt av duktig-flickasyndromet. Det finns väl vissa positiva sidor med denna "störning" (som exempelvis när den driver mig att göra mitt bästa i skolan), men oftast brukar min prestationsångest och det dåliga samvetet att bara driva mig själv till vansinne. Men nu när jag har blivit äldre och mognare, så har jag faktiskt lärt mig att leva med min störning till den grad att jag sällan låter mig luras längre. Nuförtiden undviker jag energitjuvar, jag säger nej, jag är snäll mot mig själv och jag låter folks (verkliga eller inbillade) åsikter styra varken mig eller mina handlingar. Ja, för det mesta i alla fall.
När jag blir sjuk, får jag dock ofta ett bakslag. Jag får dåligt samvete. Nämen inte ska väl jaaag vara hemma så länge, nämen stackars mina kolleeegor som lida på grund av personalbrist, nämen tääänk om folk tror att jag bara fejkar... Ja, ni hör ju hur vansinnigt det låter i mitt huvud (med de utdragna vokalerna och allt.) Det är duktig-flickasyndromet som visar sitt fula, skuldbeläggande tryne.
I skrivande stund försöker jag alltså att banka in i mitt störda huvud att jag får stanna hemma en dag till, även om jag inte har feber längre (är dock snorig och superseg fortfarande). Ja, jag ska vara hemma tills jag är helt frisk, mina kollegor klarar sig alldeles utmärkt och vem för bövelen bryr sig om vad de tänker. Alla haters, inklusive störningen, kan bara dra. (Har en smygande misstanke om att det faktiskt inte finns så många haters out there som skulle bry sig; de är nog oftast bara fantasifoster som syndromet själv skapar för att göra det lite mer intressant...)

Ja, jag blev faktiskt ganska övertygad där. Tror att jag tar och läser lite bok; jobba kan jag göra imorgon. Ifall jag mår bra.

Synd om mig.

2010-05-07T10:19:00.003+02:00

Bu för förkylningar! Igår gick jag hem från jobbet efter halva dagen, då jag kände att viruset som härjar runt i min kropp började få övertaget. Snuva, hosta, ont i halsen, värk i hela kroppen och till sist feber. Jaha, så roligt då. Gårdagen gick väl an, då febern var så hög att man inte orkade annat än sova och kasta ett getöga på tv:n, men jag bävar för idag. Febern är borta, men jag är så äckligt förkyld och svag i kroppen att jag orkar göra något vettigt. Det kommer att bli en ändlös cirkel av läsa bok, titta på tv, surfa, läsa bok, titta på tv, surfa, läsa bok, titta... ja, ni fattar. Trevliga saker, jo förvisso, men min hjärna kräver lite mer stimulans än så. Finns det annat roligt som man kan göra när man är sjuk? Tips mottages med stor tacksamhet.