Vårkänslor. Det är fascinerande egentligen att våren kan framkalla så mycket känslor. Det spritter i kroppen och man vaknar till liv efter den tråkiga vintern. Eller så kan man drabbas av en vårdepression. För mig kan det gå lite hur som helst; ibland är jag bara glad, andra vårar är jag nedstämd, eller så kan det bli en blandning av alla möjliga känslor.
Lite så är det i år. Ljuset och plusgraderna gör mig glad och full av energi, men då och då försvinner jag in i en värld av mörkare tankar. Jag är lycklig och hoppfull, men jag är också fundersam, besviken, förvirrad, orolig, rastlös och rådvill. Det är både mina egna och mina vänners problem som stör mina glada vårkänslor, och framförallt är det beskedet från forskarutbildningen.
Jag kom inte in i år heller. Visserligen trodde jag inte att jag skulle göra det heller, men det negativa svaret tvingar mig att ta beslut. Usch! Jag är en otroligt ambivalent människa, särskilt när det gäller de stora besluten i livet. Det är läskigt att bestämma sig för att gå en väg, för man måste ju leva med konsekvenserna sedan. Men jag kan ju inte stå still heller; någonstans måste jag ta vägen. Därav alla jobbiga känslor och funderingar. Det är som att hela min själ vibrerar av uppladdningen; snart ska jag hoppa ut i det tomma intet. Men i vilken riktning?
När det gäller forskarutbildningen, så fick jag ändå ett fint omdöme av den första nämnden:
Sammanfattande kvalitativt omdöme: Sökanden har tydligt visat en väl utvecklad förmåga att bedriva ett kvalitativt vetenskapligt arbete, hon har god kännedom om källor, hon visar medvetenhet om forskningens villkor, har metodisk medvetenhet, har stor självständighet, och visar prov på en god akribi. Självreflektionen pekar på att hon har en ovanlig målmedvetenhet i sin inriktning mot en forskarkarriär. Vi hyser inga tvivel om att Sanna skulle vara förmögen att skriva en mycket god avhandling om hon bereds tillfälle till en forskartjänst.
Tyvärr var jag inte den enda som fick ett så fint omdöme, så denna även denna gång gick platsen till någon annan. Men någon gång ska det vara min tur! Under tiden måste jag bara komma på något annat att göra. (Nej, jag har inte glömt mina planer om att åka utmolands, som jag pratade om för några månader sen. Vi får se, vi får se...)
2 kommentarer:
Vad ledsen jag är för att du inte kom in! Men då är det kanske så att du behöver ta ett skutt ut i det mörka och dunkla - the unseen, som kan föra med sig något mycket roligt. Vem vet. Jag håller tummarna för dig, att du ska hitta din plats så du slipper overallen som kväver ditt intellekt. Kram.
Tack! Jodå, det blir spännande att se var man hamnar... Världen är full av möjligheter, säger de. Kram!
Skicka en kommentar