Att umgås med syskonen.

Jul är kul.
När mina syskon är i stan känns det lite som att man befinner sig mitt i en tornado. Det är ett härligt kaos där man aldrig vet vad som händer eller var man hamnar härnäst. Och när man även kastar in en amerikansk svägerska, en amerikansk/peruansk kompis och en pratglad finne i leken, snurrar tornadon bara fortare och fortare. Att bara låta sig svepas med i den fantastiska galenskapen är en utmaning för mig som är något av en kontrollfreak, men jag gör mitt bästa. Men det är tur att man ibland får befinna sig i stormens öga och pusta ut lite.

Julledig.

Ett stort tack till mitt dåtida jag för att jag hade vett att ansöka om ledighet för ett par månader sen. Tack vare det har jag nu tre veckors jullov. Så skönt.

Igår och idag har jag hunnit handla lite julklappar och de resterande dagarna innan jul ska det bakas, städas och träffas vänner. Och vilas, givetvis.

Under mellandagarna och efter nyår måste jag på allvar sätta mig ner med mina ansökningar till forskarutbildningen och försöka få ihop någon slags projektbeskrivning. Nytt för i år är att man ska även skriva en persolig reflektion över varför man söker in och hur man har utvecklats som uppsatsskrivare under sin utbildning. Hej och hå. Ja ja, det är väl bara att skriva ihop något som låter lite intelligent.

Men först är det ju jul. Julafton ska tillbringas hos föräldrarna och det utlovas traditionsenliga aktiviteter så som ätande, slappande, hängande, tv-tittande (Kalle) och ännu mer ätande. Syrran jobbar julafton, så hon anländer först på juldagen, och nu verkar det som att Bror K och hans A blir lite försenade tack vare snökaoset som råder på världens flygplatser. Hoppas att de hinner hit under mellandagarna i alla fall!

Jag har förresten blivit faster till en sådan här lurvig liten sak:

.

Cleo heter hon.

The Award.

Fina och kloka ThinkerBell har nominerat mig till den prestigefyllda Cherry on Top Award/Beautiful Blogger Award. Jag tackar som ödmjukast.
Det är inte en ära som kommer utan förpliktelser nej: man måste tacka den som man fick priset av, man måste nämna tre saker som man tycker om och man måste berätta sju saker om sig själv. Dessutom måste man nominera fem andra bloggare och på så sätt skicka priset vidare.

.

Så, tre saker som jag tycker om:
1. Mina nära och kära.
2. Verklighetsflykt i olika former (böcker, filmer...)
3. Att göra saker som jag är bra på.
(Så väldigt originellt av mig.)

.

Sju random facts om mig dårå:
1. Jag är beroende av nagellack och har alltid lackade naglar. Oljan och smutsen på jobbet torkar ut mina dem så att de faller sönder ifall jag inte har något stärkande (och gärna lite rosa eller rött) på dem.
2. Jag läste Latin som min första kurs på universitetet. Jag kommer bara ihåg några lösryckta meningar och enstaka glosor. Pax vobiscum.
3. Jag är jättedålig på att vissla.

4. Jag hade långa rödsvarta rastaflätor när jag var 22. I tre veckor.

5. Jag gick i finsk klass från nollan till nian.

6. Mina favoritserier på TV är Criminal Minds, The Big Bang Theory, How I Met Your Mother, Project Runway och Dexter.

7. Jag tog körkortet några veckor innan jag fyllde 25.

Men nu tänkte jag vara lite busig och nominera endast tre bloggar. Jag har inte särskilt många bloggande vänner (jo, man kan ju nominera folk man inte känner, men det vill jag inte) så även om jag nu kanske drabbas av sju års otur, böldpest och/eller spetälska, så tycker jag att det räcker med dessa tre:

1. Hjärtligt är bloggen jag har följt längst. Det är min fina barndomsvän Hanna som skriver om sitt liv som kvinna, mamma, fru och läkarstudent.

2. På Systerlysters Blog skriver en annan nära vän. En blogg som är både personlig och informativ.

3. The Sister har inte bloggat så jättelänge än, men vad gör det? Jag skickar en award till henne i Usa.

Hur känns det att fylla trettio nu då?

Är jag rynkigare?
Några grå hår?
Krisar jag?
En plötslig förhöjning av livsvisdom och inre mognad?
Nej. Det känns precis som tjugonio.
Fast det är ju ändå trettio. Det borde ju betyda något.

Here we go again.

Alltså, jag gillar inte att skriva gnäll-inlägg. (Reheeeally? tänker ni i kör...) Inte egentligen. Men ibland är det skönt att få skriva av sig och få bete sig som sin bloggs enväldiga drama queen. Andra gånger orkar man däremot inte skriva för man vill till varje pris undvika dissikeringen av de negativa känslorna, för då blir de ju alldeles för påtagliga. Och just därför har jag hållit mig undan härifrån lite längre än vanligt.
Inte så att jag mår dåligt, nej, utan jag har bara varit så in i själen trött. Trött trött trött. Så jag har tänkt att om jag inte erkänner det för nån*, så kanske jag lurar mig själv och orkar fram till ljuset i slutet av tunneln (aka julledigheten). Det hade nog inte hållit. Tur att jag blev sjuk. Ja jo, det kan ju finnas en korrelation mellan min trötthet och min förkylning; det är inte helt omöjligt... Ni vet, sänkt immunförsvar och så.

Nu ska jag titta på Sagan om ringen och viska repliker tillsammans med karaktärerna. ("Keep it secret. Keep it safe!")** Kanske att det slinker ner lite glass också, vem vet.

*Okej, jag kan ha nämnt det för folk... typ i varje samtal. Men ifall jag inte skriver det på bloggen så är det kanske inte sant. Eller nåt.
** Det var Gandalf. Yes, så pinsamt många gånger har jag sett dessa filmer. Nej, jag sitter inte här iklädd i mantel och spetsiga plastöron, och nej, jag kan inte recitera hela manuset, men vissa repliker har fastnat och nu kan jag inte se filmerna utan att viska dem högt. Hey, alla har vi våra egenheter.