Snabba vändningar

Det är förvånansvärt egentligen hur snabbt det svänger hos mig; imorses var jag riktigt nere på grund av beskedet och nu, fjorton timmar senare, ser jag livet från den ljusa sidan igen. Jag trodde att jag skulle deppa lite längre, men nehej tydligen inte.
En vän frågade hur jag kände mig och jag svarade att jag var ledsen på grund av sårad stolthet, skadat självförtroende och krossade drömmar. Men sen insåg jag att det inte var sant; alla tre var faktiskt ganska så intakta. Det handlade mest om att jag var ruggigt besviken.

Och nu börjar besvikelsen avta något. Jag vet inte om det är en släng av hybris eller vad det är, men så här tänker jag:
Jag kom inte in på grund av brister i min projektredovisning. Alltså samma projektredovisning som jag krafsade ihop på några dagar i höstas efter att ha kommit på att jag måste skriva något också. Och under denna tid jag led av yrsel och överansträngning. Följdaktigen jag får vara väldigt nöjd över att vara rankad trea bland alla sökande! Så nästa år när jag söker in (för det är ju självklart att jag söker in igen) kommer jag att vara mer förberedd. Då blir min projektredovisning superduperbra och jag kommer att komma in. Eller?
Dessutom tror jag att det är bara nyttigt för mig att ta en längre paus från pluggandet så att jag hinner få lite distans till saker och ting och kanske även mogna lite grann. Jag känner mig inte helt redo än för att kastas in i den skrämmande, allvarliga akademiska världen, för att vara helt ärlig.

Ja, se hur bra mina försvarsmekanismer fungerar.