Igår var den bästa dagen på jobbet. Hela atmosfären på avdelningen präglades av glädje och kärlek.
Det var mycket tack vare den sötaste kollegan R (en urtypisk göteborgsgubbe, ni vet såna som man bara ser på tv) som hade köpt lurviga, blinkande tomteluvor till alla på avdelningen. Som alla (förutom några töntar) hade på sig hela kvällen. ("Jag är inte så snygg i den som ni andra" sa en av luvvägrarna när jag frågade varför. Men herregud.) Det gick liksom inte låta bli att fnissa när man såg dessa sköna gubbar (och flickkollegan S) stå och jobba med blinkade rödljus på huvudet. Till saken hör att våra arbetskläder består av röda skjortor och grå byxor, så det såg verkligen ut som en tomteverkstad på vår avdelning.
På rasten bjöd jag på chocolate chip cookies som jag själv hade bakat, för jag skulle ju fylla år nästa dag. Gubbarna blir så snälla och glada när de får lite socker i sig. De lovade att de skulle sjunga för mig efter tolvslaget (vår arbetstid slutar 00.12), men det verkade först inte bli någon sång, för vi fick sluta redan strax efter elva. När jag höll på med min sista kaross (monterade framskärm) blev jag dock plötsligt medveten om hur min arbetsstation fylldes av smygande gubbar. Den finaste manskören i världen sjöng "Ja må hon leva" och hurrade för mig ståendes på rad i sina lurviga tomteluvor (förutom Mr Bipolär, som sjöng "Ja må HAN leva". Med stor inlevelse dock). Det var så fint. Vad mer kan en flicka önska sig på natten före sin födelsedag?
Ikväll blir det födelsedagsfirande med tjejerna. Vi ska ut på staden och äta gott. Trevligt värre!
lördag 12 december 2009
söndag 6 december 2009
Finlandia.
Det är Finlands självständighetsdag idag. När jag tidigare idag promenerade förbi Gustaf Adolfs torg högg det till i hjärtat när jag såg den finska flaggan hänga mellan de två svenska. Det var så vackert i mina ögon. Jag förvånades över min reaktion, för jag har nog aldrig varit särskilt nationalromantisk; varken åt det ena eller åt det andra hållet.
Jag, som är en andra generationens invandrare i Sverige, känner mig rätt så kluven inför min egen nationalitet, då jag tycker att jag är både finsk och svensk. Och samtidigt är jag varken finsk eller svensk. Denna svårighet att definiera sin egna nationella identitet är nog något som är typiskt för oss invandrarbarn.
Det är nog så att man oftast är motsatsen till sin omgivning, då det är skillnaderna som syns tydligare än likheterna. I mötet med Svensson är jag alltid medveten om min egen finskhet, medan i Finland betraktar jag mig själv som svensk. Man är aldrig riktigt som alla andra.
Jag har alltid varit stolt över att vara annorlunda, men nuförtiden har jag faktiskt börjat längta efter att passa in. Visst vore det skönt att vara som alla andra ibland; känna att man hör hemma någonstans. (Den upplevda känslan av utanförskap handlar nu inte endast om min nationella identitet, utan även om andra faktorer, bör det kanske tilläggas.) Samtidigt skulle jag aldrig byta bort mina dubbla rötter, då de är en oerhörd rikedom i mitt liv och en viktig del av den jag är.
Jag är förresten en av dem som tycker att Finlandiahymnen borde vara Finlands nationalsång. Av den enkla anledningen att den är så vacker.
Jag, som är en andra generationens invandrare i Sverige, känner mig rätt så kluven inför min egen nationalitet, då jag tycker att jag är både finsk och svensk. Och samtidigt är jag varken finsk eller svensk. Denna svårighet att definiera sin egna nationella identitet är nog något som är typiskt för oss invandrarbarn.
Det är nog så att man oftast är motsatsen till sin omgivning, då det är skillnaderna som syns tydligare än likheterna. I mötet med Svensson är jag alltid medveten om min egen finskhet, medan i Finland betraktar jag mig själv som svensk. Man är aldrig riktigt som alla andra.
Jag har alltid varit stolt över att vara annorlunda, men nuförtiden har jag faktiskt börjat längta efter att passa in. Visst vore det skönt att vara som alla andra ibland; känna att man hör hemma någonstans. (Den upplevda känslan av utanförskap handlar nu inte endast om min nationella identitet, utan även om andra faktorer, bör det kanske tilläggas.) Samtidigt skulle jag aldrig byta bort mina dubbla rötter, då de är en oerhörd rikedom i mitt liv och en viktig del av den jag är.
Jag är förresten en av dem som tycker att Finlandiahymnen borde vara Finlands nationalsång. Av den enkla anledningen att den är så vacker.
fredag 4 december 2009
De är komna!
Igår damp den ner genom brevinkastet; examensbeviset. Tänk, det är officiellt: jag är en religionsvetare. Sweet.
Det är ändå fascinerande att det tog så lång tid för den att hitta hem. Visserligen hade jag hört att det tar en bra stund för tanterna och farbröderna på examinationsenheten att skriva under dessa papper, men av någon outgrundlig anledning trodde jag ändå att det inte skulle ta mer än några veckor. Men nehehehejdå, tre månader fick jag vänta. Inte så att det spelar någon roll egentligen, men man undrar ju vad de sysslar med i dagarna ända på enheten ifråga.
Hörruni, om drygt en vecka fyller jag 29. Snart är den dagen kommen då mitt sista år som twenty-something börjar. Det betyder att jag sakta men säkert måste förlika mig med tanken om att jag kommer att fylla trettio nästa år. Blir det en trettioårskris eller inte? Detta blir spännande måste jag säga. Men innan the Big Three-O är jag ju faktiskt 29 ett helt år, så det gäller att ta vara på det först. Jag kan med andra ord vänta med att köpa den svarta sorge-outfiten med tillhörande svart spetsslöja tills nästa december.
Det är ändå fascinerande att det tog så lång tid för den att hitta hem. Visserligen hade jag hört att det tar en bra stund för tanterna och farbröderna på examinationsenheten att skriva under dessa papper, men av någon outgrundlig anledning trodde jag ändå att det inte skulle ta mer än några veckor. Men nehehehejdå, tre månader fick jag vänta. Inte så att det spelar någon roll egentligen, men man undrar ju vad de sysslar med i dagarna ända på enheten ifråga.
Hörruni, om drygt en vecka fyller jag 29. Snart är den dagen kommen då mitt sista år som twenty-something börjar. Det betyder att jag sakta men säkert måste förlika mig med tanken om att jag kommer att fylla trettio nästa år. Blir det en trettioårskris eller inte? Detta blir spännande måste jag säga. Men innan the Big Three-O är jag ju faktiskt 29 ett helt år, så det gäller att ta vara på det först. Jag kan med andra ord vänta med att köpa den svarta sorge-outfiten med tillhörande svart spetsslöja tills nästa december.
lördag 28 november 2009
Julen har börjat.
Sitter här i skenet av mina nya advenstljus och väntar på tjejkollegan S som ska komma hem till mig och umgås lite innan vi ska dra iväg mot stan. Det är "julbord" med arbetskamraterna som är på agendan och det ska bli riktigt angenämt att få dinera med dessa förträffliga individer. Och nu när S kommer är det tänkt att vi ska sitta och måla naglarna och skvallra en stund. Tänk så trevligt det är att ha kvinnliga kollegor!
Det stundande besöket har även fått mig att ta mig själv i kragen och städa hemma i lyan. Det skulle behövas en riktig storstädning med fönsterputs och golvskrubb, men i nuläget är jag nöjd över att jag hann både dammsuga lägenheten och svabba köksgolvet. Och givetvis sätta upp lite adventsljus. Storstädningen får vänta.
Fick förresten ett mail från professorn igår där han frågade om jag skulle kunna tänka mig att ställa upp som opponent på en masteruppsats. Tydligen är det svårt att få tag på sådana med hebreiskakunskaper. Så himla kul är det inte med opponeringar, men jag lovade ändå att ställa upp för den goda sakens skull. Det kan ju inte skada att ha en fot inne i universitetsvärlden så att de inte glömmer bort mig, tänker jag.
Det stundande besöket har även fått mig att ta mig själv i kragen och städa hemma i lyan. Det skulle behövas en riktig storstädning med fönsterputs och golvskrubb, men i nuläget är jag nöjd över att jag hann både dammsuga lägenheten och svabba köksgolvet. Och givetvis sätta upp lite adventsljus. Storstädningen får vänta.
Fick förresten ett mail från professorn igår där han frågade om jag skulle kunna tänka mig att ställa upp som opponent på en masteruppsats. Tydligen är det svårt att få tag på sådana med hebreiskakunskaper. Så himla kul är det inte med opponeringar, men jag lovade ändå att ställa upp för den goda sakens skull. Det kan ju inte skada att ha en fot inne i universitetsvärlden så att de inte glömmer bort mig, tänker jag.
fredag 20 november 2009
Mystvång.
Det blev dessvärre ingen E-tunaresa. Av olika anledningar var chauffören tvungen att avboka vår färd uppåt land, och således sitter jag här hemmavid och fredagsmyser.
Fredagsmyset i afton går till så att jag bosätter mig i soffan och tänder lite värmeljus här och var i vardagsrummet. Spotify spelar John Mayers cover på Tom Pettys Free Fallin' och det hela toppas med en kopp te och finsk choklad. Risken är dock att mina avslappningsritualer mynnar ut i snarkningar, och det är ju faktiskt inte meningen. För nu ska det mysas om det så är det sista jag gör, som det sjungs i reklamen.
Fredagsmyset i afton går till så att jag bosätter mig i soffan och tänder lite värmeljus här och var i vardagsrummet. Spotify spelar John Mayers cover på Tom Pettys Free Fallin' och det hela toppas med en kopp te och finsk choklad. Risken är dock att mina avslappningsritualer mynnar ut i snarkningar, och det är ju faktiskt inte meningen. För nu ska det mysas om det så är det sista jag gör, som det sjungs i reklamen.
onsdag 18 november 2009
Har. Ska. Vill.
Sanna har:
- Varit frustrerad över bristande logik och organisationsförmåga på jobbet. Cheferna lånar ut oss till andra avdelningar för att sedan låna in andra till vår avdelning. Smart? Nej. Jobbigt för oss drabbade? Ja.
- Köpt en parfym. Det blev Sarah Jessica Parker's Dawn. Var tveksam först då det är ju en s k "känsdisparfym", men det var den doften som påminde mest om min förra.
Sanna ska:
- Åka till Eskilstuna i helgen. Det kommer att bli så fantastiskt trevligt att få träffa alla fina vänner igen! Och det blir roowligt med en roadtrip med Å!
- Vara ledig i nästan tre veckor under julhelgerna! Tänk, den första riktigt lediga julen på fem år! (Har ju alltid haft tenta eller uppsats över julen...)
Sanna vill:
- Klippa sig. Topparna skriker (med sina klyvna tungor) efter grooming, men jag kan dock inte bestämma mig för vad jag ska ha för frisyr.
- Köpa en bil. Men vill jag lägga massa pengar på den varje månad? Don't know.
lördag 14 november 2009
Bort med den trotsiga tonårsblicken
Började tröttna på den arga bilden som stirrade på mig varje gång jag öppnade mig egen blogg. Så här kommer en lite gladare en. Som inte stirrar ner en.
På den nya bilden ser ni en även skymt av min fina leopardmössa som är oerhört populär hos det motsatta könet. Jag vet inte vad det är med män och leopardmönster.
På den nya bilden ser ni en även skymt av min fina leopardmössa som är oerhört populär hos det motsatta könet. Jag vet inte vad det är med män och leopardmönster.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
